enkoppkaffetilltack

En ensam kopp kaffe och dotterns flaska med vatten. Maken, familjens stora sjusovare, ligger alltjämt och trynar vidare. Igår inhandlades cykel till maken samt en oerhört flashig cykelsits till dottern (när jag var liten fanns inga ställbara rygglägen eller mjuka sitsar, nej orange hårdplast skulle det vara!), dock hade de inga hjälmar i rätt storlek så nu håller jag tummarna för att babyland har öppet så att vi kan bege oss ut på tur tillsammans! Fast först måste jag nog ha en ny slang till bakdäcket på min cykel också...  Igår var vi till Lida, en nätt promenad på drygt en mil tur och retur, genom skog och över öppna fält. Vi njuter verkligen av att bo ute på "landet" numera. Det är tyst, med undantag av barn som leker och grannar som också njuter av vårvärmen, inga stadsljud. Det är liv här, man hejar på grannarna, det grillas och umgås, folk sitter ute och dricker kaffe. Inte alls så där instängt och sterilt som när vi bodde i ett åttavåningshus och på sin höjd mötte någon granne i hissen. Drygt 1,5 år efter att vi flyttat in sprang jag på en mamma jag kände igen från öppna förskolan, det visade sig att vi bott i samma hus hela tiden utan att träffas. Nej tack säger jag nu, den här radhuskänslan är så mycket bättre! I eftermiddag blir det picnic med en annan familj, resterna av påskmaten ska ätas upp och barnen ska få springa av sig!