Sömn, äntligen!
En kompis frågade för inte så länge sedan varför jag inte bloggade längre. Jag svarade att jag inte orkat eller haft lust, för jag har inte haft någon energi senaste tiden. Märta har varit ett litet monster nattetid, vi har offrat sömnen varannan natt ungefär jag och Mikael. Och man är knappt människa när man inte får sova mer än 1-2 timmar en del nätter.
I natt vände det plötsligt. Jag sov HELA natten. Vilken enorm skillnad. Plötsligt är glädje, ork och kritiskt tänkande tillbaka. Jag sluddrar inte längre (tror att jag tappat hälften av mitt vokabulär under de här veckorna av sömnbrist) och jag ser fram emot att hitta på saker, inte bara att släpa mig genom dagen för att få slumra till i soffan när jag kommer hem...
Så, den här veckan rundas av på bästa sätt! Idag är jag hemma med den lilla banditen, står och gör morotssoppa att bjuda min fina granne Ulla på till lunch och ser fram emot morgondagens utflykt till Naturhistoriska med Ingrid. Andra bra saker är att det blir en jobbresa till New York i november/december, den här gången ogravid (för två år sedan plussade jag två dagar innan avfärd, var sjukt trött och fick hitta på ursäkter för att inte dricka någon alkohol när vi var ute och åt).
Så löste sig allt!
I höst är jag tillbaka på Kungsgatan, på fler timmar, så jakten på jobb är avslutad, utan att jag ens hört av de två sista jag var på intervju hos. Men lika glad är jag för det, jag ville ju aldrig byta jobb, bara komma upp i tid. Kommer ha fredagarna lediga, vilket innebär att jag kan hoppa på extrajobb på skolan jag varit på, eller låta ungarna ha långhelg! Så himla himla bra!
Det enda som inte är på topp nu är hälsan, Märta har varit förkyld ett par dagar och smittat mig som helt tappat orken, har ont i halsen, huvudet och snorar friskt. Får se hur det är med viljestyrkan imorgon när vi ska till Lida på picknick med ett stort gäng föräldrar och barn från förskolan (som har stängt i två dagar), idag gick det ju an när jag väl kom iväg med ungarna. Och häng i en park med en självgående fyraåring är ju faktiskt inte så betungande.
Liten snorig tröttis, i nya sommarkläderna, fick ta en liten lur innan vi åkte till Rådsparken i förmiddags.
Sol sol sol! 
Nu är jag här igen!
Har inte orkat så mycket senaste tiden, inte varit på humör. Men idag lossnade det äntligen, tog en riktig långis, första kilometrarna joggade jag, i värmen. Det kändes bra! Jag vill komma tillbaka till hur bra det kändes i april med träning och mat, och nu verkar det som om kompassen pekar åt rätt håll igen.
Utslagen är bättre, men kliar fortfarande en hel del. Men jag försöker verkligen att inte pilla på dem och de är bara ilsket röda direkt efter att jag duschat nu. Skönt! Och vad gäller mitt andra dilemma, så tror jag att det blir tillbaka till Kungsgatan i höst. Jobbet i Bromma har inte hört av sig och jag tror jag faller på en punkt där, att jag inte har jobbat så väldigt mycket med barn. Istället kommer jag ha tid över för mina egna, och kanske jobbar extra inom skolan. Projekt hus ligger långt borta, men nu har jag gjort mitt bästa och sökt de jobb som funnits. Vi sitter ju inte i sjön men jag hade sett fram emot att ha lite mer pengar att röra mig med, och framförallt att lägga undan till bosparande.
Jag och mitt minsta hjärta tog oss ut i det härliga vädret, hon sov gott i vagnen.
Om jag kommer ut på sådana här långisar ett par gånger per vecka når jag nog mitt delmål innan semestern!
I lördags hade vi medlemsdag på lekslottet med hyresgästföreningen, vackert väder ute och lagom många barn inne! Märta satt i småbarnshörnan och lekte med bollhavsbollar medan Ingrid röjde, hoppade och klättrade överallt!
Gå med dubbelvikta pappan är kul!
Och det visade sig att jag hade viss talang för att steka kött bra! Älgbiff, rotfrukter och kryddsmör (och Lohmanders vitlöksbea), sånt man har liggandes hemma i gömmorna... 
Min smörgåsälskande snoriga lilla sjukis!
Nio upp och nio ner
Ja det sägs ju att det är den tid man har på sig (allra minst) att bli av med sina mammakilon. Och den här veckan skedde det, jag passerade inskrivningsvikten och fortsätter nedåt. Så av den anledningen känner jag mig rätt fräsch, synd bara att min kropp verkar vilja motarbeta mig. Återigen, fast så här illa har det inte varit förut, har det blossat upp massor av torra, röda, upphöjda, svidande och kliande utslag i ansiktet och halsen. Har testat med Decubal och Hydrocortison utan förbluffande resultat, ikväll testar jag Dexem som jag fått låna av E. Morgondagen blir spännande, hoppas att det haft någon effekt, annars står min aloe vera inför slakt, och jag får nog ta mig ner på vårdcentralen för en koll. En tes till dessa utslags uppkomst är stress, så nu har jag tagit ett beslut (efter ältande och en skvätt tårar över hur eländigt det är att vara av kvinnligt kön och behöva stå till svars för att jag önskar gå emot den traditionella bilden av den självuppoffrande husmodern) att jag inväntar svar på mina två kvarvarande intervjuer, men mest troligt blir det nog återgång till mitt gamla jobb i höst och sedan försöka lösa mina återstående 40% på timmar och vikariera. Det är frustrerande att inse hur arbetsgivare bedömer mig mer utifrån mitt val att bilda familj än mina professionella egenskaper. Håller tummar och tår för att dessa värderingar börjar sjunka i graven i takt med att kåren föryngras...
Rikligt stod det på tuben, så nu är jag härligt kladdig om hals, bröst och ansikte. Får nog byta sängkläder imorgon...
Någon som tycker det här ser bekant ut? Skriv gärna en kommentar isf!
Grillmiddag på balkongen. Lax i foliepaket med fetaost, chili och vitlök, till det grillad grön sparris och en kall limesås.
Hängde i lekparken 2-3 timmar. Märta var rätt nöjd i vagnen, där hon sedermera somnade efter att ha gungat lite med mig och Ingrid. Jag kunde i lugn och ro läsa hela dagens tidning medan Ingrid hittade nya kompisar att leka med, lekparkshäng när det är som bäst!
Urlakad
Det är uttröttande att gå på intervjuer, vara smart, säga rätt saker, sälja in sig själv. Nu vill jag bara ha svar och kunna gå vidare. Lite extra uttröttande är det att få frågan "men vill du verkligen jobba heltid, du som har två små barn?". Jag kan sätta en miljon på att Mikael ALDRIG skulle få den frågan om han sökte nytt jobb. Jag måste om och om igen försvara och motivera varför jag söker en heltidstjänst. Och sedan knorras det lite extra över eventuellt framtida vabbande, återigen, Mikael har nog aldrig blivit ifrågasatt på den punkten trots att han nog har tagit ut mer vab-dagar än mig.
Allra helst vill jag jobba heltid på mitt nuvarande jobb men när det inte går tvingas jag ut på marknaden och söka mer/nytt jobb. Jag vill ha breda marginaler ekonomisk sett, jag vill kunna ge mina barn en trädgård, ett hus med en trappa i, som Ingrid säger. Men hur fasen ska det gå när det känns som om jag hela tiden får försvara mig, finna mig i att bli ifrågasatt och förmodligen bortgallrad i högen krävande småbarnsmamma med för höga anspråk?
Hej hopp, snart helg igen!
Helg betyder inte sovmorgon (banditerna ser till att vi inte försover oss...) men heller inte att vi behöver skynda oss med frukost och andra göromål för att hinna i tid till förskolan. Det lägre tempot och att det oftast inte är några exakta tider att passa gör att helgen ändå känns som helg, även om jag är "ledig" i veckorna.
Den lilla banditen är inne på andra natten i egen säng nu - ta i trä! Det innebär en nattning på 45-60 minuter istället för 2, men det får det vara värt. Både hon och vi får bättre kvalitet på sömnen.
Idag var jag iväg på en bra jobbintervju, vi får se om det blir något av det hela. Imorgon har jag en annan intressant intervju. Och jag tackade nej till den tjänst jag blev erbjuden i Kallhäll, jag såg ingen lösning på logistiken, hade varken kunnat hämta eller lämna med mer än en kvarts marginal från öppning/stängning. Att ha barnen på förskolan i 12-timmarspass känns inte bra, så det blev ett nejtack, vilket inte mottogs så bra men jag känner faktiskt inte att jag har något val.
Är så innerligt tacksam för mina vänner som ställer upp och barnvaktar så att jag kan gå på mina intervjuer utan en distraherande liten bandit!
I lördags var halva hyresgästföreningsstyrelsen och en granne (och barnen) iväg och handlade på Hornbach. Det blir nog himla fint när klematisen börjar klättra i spaljén!
Vårfint i köket!
Flyttade in leksakskorgen till köket, för det är ju där jag hänger mest om dagarna, med mitt kaffe och något läsbart... 
Lekplatshäng, men jag kommer inte undan riktigt, trots att hon egentligen lärt sig gunga själv så får jag stå där och putta på. Och högt ska hon, till månen!
Nöjd! Kommer i en av mina snyggklänningar igen!
Får se hur den här månaden artar sig...
Den här veckan sökte jag massor (elva åtminstone) av jobb, och var på en intervju. Jag firade Valborg med T och C och deras familjer. Jag tränade alldeles för lite (Mikael bortrest), men knåpade ihop en bra playlist på ipoden så att jag jag köra ett svettis- och styrkepass på 30-60 minuter i köket/vardagsrummet.
Nästa vecka blir det en jobbintervju, förhoppningsvis flera långa barnvagnspromenader, tid i spåret vid Brantbrink och kanske orkar jag dra igång projekt rensa&sälja barnkläder.
Och hur det gick med späkandet? Jo jag gick ner 6,2 kilo under april. Nytt mål för maj är att komma ner minst 3 kilo till. Hälften av det måste jag nästan ha klarat av igår förvisso, när vinterpälsen fick gå hädan... Hej korta somriga byxor, blusar och jeansjacka! Hejdå långkalsonger, mössor och tjocka fleecefodrade jackor!
Veckan började med att jag fräschade upp frisyren, väldigt lägligt med tanke på att jag hamnade på jobbintervju på onsdagen!
Ingrid ritar hus, ett hade detaljerad panel. Det handlar mycket om hus nu, och att hon vill ha både pool och egen studsmatta. Jag hoppas på ett heltidsjobb nu och att de extra 40 procenten ska kunna bidra till att våra egna husdrömmar kan bli verklighet inom låt säga fem år eller så.
Bra bok. Det finns inga ursäkter...
Vi har åkt bobbycar...
...målat...
...och ätit pannkakor!
Majbrasan i Trädgårdstorp, kallt och regnigt!
Och inte var det varmt på dagens fotbollsträning heller, 3 plusgrader trots strålande solsken. Jag värmde mig med kaffe och en fleecefilt!
Fast desto varmare blev jag av att sanera och organisera Ingrids rum! En gammal favorit, tältet, fick återuppstå. Bra med saker som är rätt lätta att stuva undan men ändå varje gång blir en sådan dundersuccé när man tar fram det igen ungefär halvårsvis!
Den stora vårinsatsen. Vintertid trivs jag dock rätt bra med mina naturliga lånkisar... (Före- och efter mitt under arbetets gång. Jag älskar min epilator, nu slipper jag tänka något mer på det här de närmsta veckorna!)
Det är okej att skryta lite va? Jag gick, sprang eller åkte skidor över 15 mil under april månad, plus svettispassen. Det och koll på maten gjorde susen!
Barnvagnspromenader är bra grejer
Nu när jag hårdsatsat på att bli av med mammaspäcket har det varit väldigt tacksamt med det här fina vädret! Hittills i april har jag gått/åkt skidor ca 14 mil, och än är det en vecka kvar av månaden! Igår krånglade magen, så det blev ingen Svettis och jag tog bara en 4-kilometerspromenad imorse, kände mig lite trött i kroppen helt enkelt. Känns som om jag har en del att ta igen, som tur är har vi redan bestämt att det blir promenad till BVC (sista mammagruppsträffen) imorgon, så bränns det lite i gör helgen! Jag har på 24 dagar tappat ca 5,5 kilo, vilket jag är otroligt nöjd med, jag vill verkligen inte komma tillbaka till jobbet och känna mig som en degklump!
Och apropå jobbet så fick jag ett tack men nejtack på en av mina jobbansökningar, lite trist men det finns fler att söka! Det bästa vore ett tvådagarsjobb i Tullinge, så att jag slapp pendla, men det kan jag väl bara drömma om...
Jag lyckades få banditen att somna själv, och fick en och en halv timmes ro att äta mat på, och fortsätta med tvätten.
Tyckte det knastrade i mina gamla torkade rosor (jag har inte kommit mig för att slänga dem sedan vi kom hem), visade sig vara en larv som mumsade i sig blomblad!
Bustrollet! Livet blir aldrig tråkigt när man har barn!
Mognadsprocess
Medan det febersjuka barnet sover tänkte jag passa på att skriva ihop en jobbansökan. Det gick riktigt bra, tills dess datorn bestämde sig för att stänga ner medan jag satt och knåpade ihop ett av min karriärs kanske viktigaste personliga brev. Hade det här hänt för tio år sedan hade jag tagit ut det på det döda ting datorn utgör, nu biter jag ihop och svär lite bara...
Frågan är ju bara när jag nu ska få ro att sätta mig?!? Sista ansökningsdag är idag och jag ska hämta Ingrid om en halvtimme. Jag har alla de här fantastiska formuleringarna klara i huvudet och ingenstans att sätta dem på pränt!
Jag är så sur på dig Lenovo. Skitsur är jag.
9% slutfört nu, och det går inte undan. Ibland önskar jag att man fick skriva för hand igen, för en bläckpenna behöver inte konfigureras, möjligen får den slut på bläck. Men då BYTER jag bara den mot en annan av alla mina miljoner reklampennor, lätt som en plätt!
Det enda som hjälper...
Jaha, då är min 7-månaders en Netflix-junkie. Just nu är det bara det som fungerar, så vi ligger i sängen och ser på Nalle Puh, hon är SÅ trött men trots idoga försök att få henne att somna lyckas jag inte. Och alternativet till att se på Netflix är att ha en hysteriskt gråtande bebis som kan väcka hela grannskapet med sina vrål.
Själv var jag och tränade med T, passet var lite ösigare än vanligt, och jag var lite tröttare än vanligt, inte en toppenkpmbo med andra ord. Och så störde jag mig så mycket på en annan tjej, jag kan inte dra mig till minnes att jag sett henne tidigare. Den där typen som är solbränd, vältränad och ska stå längst fram för att visa hur duktig hon är. Men grejen var ju att hon inte kunde passet, och istället gjorde egna rörelser, vilket ställde till det för mig som var bakom henne och blev störd när jag försökte koordinera mina egna rörelser. Jag MÅSTE kolla ledaren hela tiden och om någon då har en egen takt och gör egna saker så kommer jag fel hela tiden, det var så störande att jag nästan gick därifrån efter halva passet. Men jag stannade, och körde till och med alla magövningar, vilket var jobbigt men kändes bra i magen (förut har jag känt starkt obehag i området för snittet). Handleden gör heller inte alls lika ont så nu hade jag ingen ursäkt längre, massor av armhävningar fick det bli!
Imorgon är det morgonpromenad som gäller igen, och börja skriva jobbansökningar. Var i kontakt med flera gamla arbetsgivare idag och fick klartecken från dem alla att använda dem som referenser. Bara att rulla igång projektet nu då...
Man vet att det är vår när man behöver solhatt, och kan rita på asfalten igen! Ingrid ritade Rapunzel med det långa håret...
Fröken nattuggla...
En tur till stan
Jag tog min lilla Märtis, trots att hon var lite blek om nosen imorse, och åkte in till stan för att träffa kollegorna. Alltid lika trevligt och jag är rätt så pepp på att jobba i augusti! Blev bjuden på så god lunch, libanesisk buffé, jag gick två varv, superbt med buffé med kött, fisk, grönsaker och röror. Är mätt så att jag känner att jag skulle kunna rulla hem...
Nu är vi på väg hem, ska hämta Ingrid och sedan gå hem och försöka göra lite nytta, för igår orkade jag bara ta lite tvätt.
7 månader och redan en regelbunden besökare hos tandis!
Tröttmössa
Är i Visby med tandläkaren och samverkansgruppen, det blev en sen afton igår och idag är jag tröttast i stan! Vi var ute och åt på Bolaget, och jag gick förvisso till sängs direkt när vi kom hem igen men med glada kollegor och sedan en tungt snarkande rumsgranne blev natten inte särskilt sömnrik. Det slutade med att jag drog ut ett täcke och ett överkast i ett annat rum, "byggde" mig en liten sovhörna på golvet och fick några timmar efter klockan tre. Men jag har nog vaknat tusen gånger fram tills dess väckarklockan ringde kvart i sju, då det var lika bra att kliva upp innan det blev kö till toan. Till ikväll har jag fått ett par öronproppar av en av sköterskorna som är med, bara att härda ut under dagen och kanske stjäla ett par minuter till powernap...
Dagen bjuder på frukost, färd upp till norra delarna av Gotland för studiebesök på en grön tandvårdsklinik, lunch och diskussioner kring grön tandvård generellt. Och lite annat smått och gott som är tandvårdsrelaterat.
Festprissarna sover fortfarande och jag har det skönt ute, med julklappsboken...
Nu är det vår
Undrar ni hur jag har det på jobbet? Jag kan meddela att det är SVETTIGT, och en smula stressigt. Har fyra av sex fönster öppna på mitt behandlingsrum, ingen direktsol och ändå håller jag på att rinna bort. Att byta handskar mitt under pågående patientpass är något jag försöker undvika. Skulle behöva ha ett tråg med talk att doppa händerna i. Och det här är bara början, imorgon tar jag med mig en fläkt, så kanske dagen blir lite drägligare...
Långhelg väntar
En halv mördardag kvar, fast imorgon ska jag bara vara sköterska. Och istället vara ledig på fredag, skönt med lugn nedtrappning av tempot!
Torsdagens stora utmaningar blir dels att ta mig genom alla obesvarade telefonsamtal som hopats på telefonsvararen, och än värre, att göra i ordning rotbrickorna inför nästa vecka. Jag visste det innan men har blivit påmind igen om hur otroligt viktig sköterskan är på kliniken, det är ju hon som har koll och roddar runt allt! Har senaste dagarna sprungit omkring som en skållad råtta för att hinna med både egna patienter och sterilen, ett evighetsjobb, för vi har varit väldigt produktiva den här veckan trots den reducerade personalstyrkan. Och hög produktivitet innebär disk i högar. Lyckades dock röja det värsta OCH hinna till dotterns utvecklingssamtal, känner mig som superwoman!
Så nog sjutton hade jag gjort mig förtjänt av stillsamt kvällsnöje: äta tiramisu-glass och läsa senaste numret av Mama.
Nu ska jag sova, och drömma ljuva drömmar om häng på Junibacken med dottern på fredag, och köpa nya vårskor till oss båda!
Plikttrogen
Om jag haft ett jobb där man kunde flexa, jobba hemifrån eller överlåta sina uppgifter åt någon annan så hade jag gladeligen gjort det idag. Jag hade mer än gärna stannat i sängen imorse, kurerat hals och kropp. Men den där tandstenen skrapar sig inte själv! Tur att jag bara hade snälla patienter idag, annars hade jag gått och lagt på soffan i personalrummet och vägrat öppna dörren för nästa person på väg in!
Middagsplanen är dumplings från Tullinges thai-restaurang, så otroligt skönt att ringa, hämta och äta inom loppet av 30 minuter. Jag orkar knappt sitta upp, än mindre laga mat, tacksam över att man kan köpa take away-mat även här ute på landet...
Soffan nästa.
Det där svåra
Jag ser inte fram emot att lämna över ansvaret för mina patienter till någon annan. Kontrollfreak som jag är. Jag har ju precis fått pli på de värsta placktrollen, fått in de flesta i en rutin att gå 2-4 gånger om året och lärt känna deras ovanor, laster och bortförklaringar. Vi har ett flyt helt enkelt.
Men jag kan inte släpa med mig Kresselhos till jobbet, försökte ju ha med mig dottern när hon var liten och det fungerar inte. Så jag får ta mitt halvår-år hemma och sedan skola in dem igen, om det inte är så att vi får tag i en fenomenal vikarie som tänker som mig. Hade en tänkbar kandidat, som jag inte pratat med på omkring ett år, men så visade det sig att hon ska ha barn månaden innan mig! Så letandet får vidare...
Jag fick nog
Och lämnade in en sån här lapp. Hej hopp deltidsarbetslöshet! Hej hopp inga mer tråkiga överraskningar!
https://cdn1.cdnme.se/cdn/9-2/2632676/images/2012/pic_204004555.jpg" class="image">
Nu ger jag snart upp...
Jag är så trött. Är det pollen eller tidboken som gör mig alldeles matt? Kom till jobbet imorse och fick se en knökfull dag som drog över på tiden, sedan dök det upp en tekniker, som behövde ett par timmar på sig. Min plan var inte att behöva jobba över en fredag då jag har annat att göra. Men teknikern blev klar tidigare än beräknat, så jag blir bara två timmar sen till förskolan...
Får väl snabbladda hemma och försöka bättra på humöret, för ikväll är det middag och vin hos fina L!
Det stjäls lite här och var...
Tid. Jag skattar min tid rätt högt. Därför stör det mig så oerhört att behöva jobba över på grund av felplanering i tidboken. Jag planerar in visst mycket tid på mina patienter, och den håller jag. Ändå blir jag alltid sen, eftersom jag dessutom ska sköta reception och steril, vilket det inte finns någon tid avsatt för. Den enda lilla lucka på 10 minuter som jag haft idag åts upp av en patient som kom sent. 20 minuter av min tid bara försvann, och då ska ni veta att jag egentligen hade en halvtimma inbokad innan jag slutade för just steril och reception. Dominoeffekten är skoningslös...
Nu ska jag åka hem, packa in barnet i bilen och ta mig till Sätra för att gå på ÖF med kompis E och hennes lilla plutt. Så blir det något bra av den här fredagen!
Vårigt och soligt
Jag glömde både vantar och halsduk imorse, men det gör inget! Sitter och gottar mig i solskenet i väntan på tåget...
Har bokat in resa till Gotland i juni med jobbet, ska bli skoj, jag har ju aldrig varit där tidigare! Mindre skoj, men förvånandsvärt avkopplande faktiskt, var att huvuddatorn på jobbet slutligen gav upp idag. Som tur var hade vi skrivit ut dagens tidbok och jag råkade ha tidboken öppen på min dator så jag kunde köra en print screen, så vi vet vilka som kommer imorgon med. Har antecknat på papper istället för datorn. Enda bekymret är torsdagen, men med lite flyt har vi fått ny utrustning tills dess, för datateknikern kom förbi på en gång. Så sårbar vår verksamhet är, man vänjer sig snabbt av med pappersjournalerna (som vi dessutom permanent arkiverade i källaren för bara några veckor sedan)!
Pratade lite löst också om att anmäla oss som lag till Tjejmilen tex. Så nu måste jag fortsätta springa! Var himla skönt igår förresten att ha vettiga skor på fötterna.
Hoppas dottern sover när jag kommer så att jag bara kan rulla hem henne, så kan jag städa och tvätta medan hon snusar vidare. Och äta lite lunch.
Hur är er tisdag?
