enkoppkaffetilltack

Ja det sägs ju att det är den tid man har på sig (allra minst) att bli av med sina mammakilon. Och den här veckan skedde det, jag passerade inskrivningsvikten och fortsätter nedåt. Så av den anledningen känner jag mig rätt fräsch, synd bara att min kropp verkar vilja motarbeta mig. Återigen, fast så här illa har det inte varit förut, har det blossat upp massor av torra, röda, upphöjda, svidande och kliande utslag i ansiktet och halsen. Har testat med Decubal och Hydrocortison utan förbluffande resultat, ikväll testar jag Dexem som jag fått låna av E. Morgondagen blir spännande, hoppas att det haft någon effekt, annars står min aloe vera inför slakt, och jag får nog ta mig ner på vårdcentralen för en koll. En tes till dessa utslags uppkomst är stress, så nu har jag tagit ett beslut (efter ältande och en skvätt tårar över hur eländigt det är att vara av kvinnligt kön och behöva stå till svars för att jag önskar gå emot den traditionella bilden av den självuppoffrande husmodern) att jag inväntar svar på mina två kvarvarande intervjuer, men mest troligt blir det nog återgång till mitt gamla jobb i höst och sedan försöka lösa mina återstående 40% på timmar och vikariera. Det är frustrerande att inse hur arbetsgivare bedömer mig mer utifrån mitt val att bilda familj än mina professionella egenskaper. Håller tummar och tår för att dessa värderingar börjar sjunka i graven i takt med att kåren föryngras...Någon som tycker det här ser bekant ut? Skriv gärna en kommentar isf!


Grillmiddag på balkongen. Lax i foliepaket med fetaost, chili och vitlök, till det grillad grön sparris och en kall limesås.