Mer flyt
Ja, jag har ju klarat av hela arbetsdagen! Ett gäng Alvedon och så lite prat som möjligt, har nästan ingen röst. Nu längtar jag hem till vattenkokaren och en kopp te, för attans vad ont jag har i halsen.
Fick hjälp att slipa in nya bettskenan, återstår att se om den går att använda nu när jag är så förkyld, längtar verkligen efter lite mer avslappnade käkmuskler!
Det där med folk och nyfikenhet...
Jag har patienter av alla slag, gamla och unga, kända och okända. Ibland slår det mig att det är något bekant över en person jag ser på tv och inser att det är en av mina patienter, men för mig är de bara patienter. Jag skäller lika mycket på mina bankdirektörer, diplomater, politiker, adelstanter och tv-personligheter som på sjukpensionärerna, frisörskorna, sjuksköterskorna, gymnasieungdomarna och förskolelärarna, för att ta några olika grupper av patienter.
Vi arbetar under sekretess och ingen patient ska veta något om någon annan patient. I dagarna har det varit en livlig diskussion rörande det nya journalsystemet inom landstinget, där allt går att läsas av alla. I vissa fall kan det vara befogat men i många fall helt onödigt och all personal inom vården borde inte ha tillgång till all information, inte ens alla journaler borde vara tillgängliga. Tänker på Anna Lindh bl.a, då hon låg och kämpade för sitt liv på operationsbordet, och när hon senare dog, så läste obehöriga utan koppling till henne i vårdkedjan hennes journaler.
Idag hade jag en "kändis" och nästa patient, som mötte X i dörren, frågade genast om X var en av våra patienter. De hade mötts i dörren och jag tror inte att hon hade köpt att X bara var och hälsade på, med sina livvakter i släptåg. Så ok, jag hummade med och sa ja. Men sedan har patienten mage att börja fråga om X hade bra tandhälsa. Vad har hon med det att göra? Jag förklarade för patienten av vi har tystnadsplikt vad gäller andra patienter, ändå försökte hon sedan fråga ut sköterskan om precis samma sak.
Patienterna kommer som privatpersoner, oavsett vilken ställning de har i samhället annars. Men folks nyfikenhet har inga gränser, det sneglas över axeln i tidboken och jag vill helst skrika åt dem att det inte är deras ensak. Men såklart skriker jag inte, men en dag kommer jag surt väsa till någon patient att han eller hon borde sluta lägga sig i andra människors journaler, annars kan vi ju lägga ut den personens journal i väntrummet så får alla ta del av den. För det skulle ju stilla folks oerhörda intresse för vilka tänder som är lagade med composit, är rotfyllda eller väntar på porslinsinlägg... SÅ spännande saker står det inte i journalerna men det har ingen betydelse, spännande eller inte så rör det bara patient och behandlare.
Eller vad tycker Du? Ska vem som helst få läsa just Din journal hos vården/tandvården? Är det viktigt med sekretess?
Ja här sitter jag med en gnutta feber och dricker kaffe...
Jag kom till jobbet för tidigt, såklart, fixade som besatt en halvtimma innan jag innan jag insåg att jag hade inplanerat reception och öppning innan första patienten, så nu tar jag igen mig med en kopp kaffe (hemifrån, såklart, min termos är min livlina vissa dagar) och försöker komma på hur jag ska genomlida dagen med feber och den där känslan av att huvudet är fyllt med bomull.
Det sista jag har lust att göra är att åka hem igen, det har varken jag eller kliniken råd med. Finns ju alltid lite att jobba igen när man haft stängt en månad... Och vi har ju en månad kvar innan det börjar rulla in riktiga pengar igen för första gången på två år, sjukskrivning och föräldraledighet är inte gynnsamt för familjeekonomin. Så nej, jag tänker bita ihop så länge jag kan!
Var går gränsen för er? När stannar nu hemma från jobbet? Hosta? Ont i halsen? Feber? Mensvärk? Själv är jag nog ofta lite för plikttrogen och går omkring som ett vrak på jobbet, dels för ekonomins skull men också för att det är så bökigt att börja försöka planera om och boka av patienter sådär halv sju på morgonen...
Det sista jag har lust att göra är att åka hem igen, det har varken jag eller kliniken råd med. Finns ju alltid lite att jobba igen när man haft stängt en månad... Och vi har ju en månad kvar innan det börjar rulla in riktiga pengar igen för första gången på två år, sjukskrivning och föräldraledighet är inte gynnsamt för familjeekonomin. Så nej, jag tänker bita ihop så länge jag kan!
Var går gränsen för er? När stannar nu hemma från jobbet? Hosta? Ont i halsen? Feber? Mensvärk? Själv är jag nog ofta lite för plikttrogen och går omkring som ett vrak på jobbet, dels för ekonomins skull men också för att det är så bökigt att börja försöka planera om och boka av patienter sådär halv sju på morgonen...
