enkoppkaffetilltack

Jag kom till jobbet för tidigt, såklart, fixade som besatt en halvtimma innan jag innan jag insåg att jag hade inplanerat reception och öppning innan första patienten, så nu tar jag igen mig med en kopp kaffe (hemifrån, såklart, min termos är min livlina vissa dagar) och försöker komma på hur jag ska genomlida dagen med feber och den där känslan av att huvudet är fyllt med bomull.

Det sista jag har lust att göra är att åka hem igen, det har varken jag eller kliniken råd med. Finns ju alltid lite att jobba igen när man haft stängt en månad... Och vi har ju en månad kvar innan det börjar rulla in riktiga pengar igen för första gången på två år, sjukskrivning och föräldraledighet är inte gynnsamt för familjeekonomin. Så nej, jag tänker bita ihop så länge jag kan!

Var går gränsen för er? När stannar nu hemma från jobbet? Hosta? Ont i halsen? Feber? Mensvärk? Själv är jag nog ofta lite för plikttrogen och går omkring som ett vrak på jobbet, dels för ekonomins skull men också för att det är så bökigt att börja försöka planera om och boka av patienter sådär halv sju på morgonen...