Så här en tid efteråt...
Ja nu är ju dottern 15 månader gammal men när jag läste det här inlägget hos Underbara Clara så minns jag så väl hur det var. Man skulle vara glad och tacksam, mest glad, hela tiden själaglad och överlycklig. Men det är ju en så oerhört stor omställning att bli förälder, mamma. Och vi hade det ju lite kämpigt innan, foglossningen från helvetet och ett år innan dess förlusten av en liten ängel (sådant är ju också rätt tabu att prata om). Det tog ca 6 månader efter förlossningen innan jag skrattade på riktigt för första gången.
Men nu är jag en lycklig mamma, nu när jag lärt känna den här underbara personen som är min dotter, den lilla obstinata skitungen som äter kritor, älskar hattar och halsdukar och som ger oss de underbaraste blötpussarna i världen!
Kommentarer
Trackback
