enkoppkaffetilltack

Jag och käre maken har väl i snitt 4-5 vakentimmar per dag ihop, fast av dessa går ofta en timma minst bort åt städ, plock och fixande i olika delar av lägenheten för oss båda, om vi dessutom delar på oss för att en ska handla tex så går ju ytterligare en timme bort. Och så har vi ju nattningen... Jag somnar 9 av 10 gånger stenhårt. Vilket gör att vår vakna tid ihop krympts till ungefär en timma.

Kan ju knappast vara bra för relationen i långa loppet? Och så undrar folk varför man inte ägnar sig åt någon timmas telefonpratande per kväll, då skulle jag ju helt och hållet missa tiden med maken!

Vad gör man som heltidsarbetande småbarnsföräldrar med lång pendlingssträcka för att inte helt plötsligt vara främlingar för varandra..?!