Igen, och igen
Åter en natt av usel sömn. Dottern, den lilla boven, har sparkats, klängt och väckt mig för att jag ska leta rätt på borttappade nappar, mjukdjur och filtar natten igenom... Och appropå mjukdjur så har vi nu en bulldog i storlek large i sängen, ett par nallar och makens apa. Och där, på kanten ryms även vi vuxna. Dottern däremot, hon tar så mycket plats hon behöver och väljer vart hon vill ta plats... Jag vill också!
Och appropå bulldoggen så inhandlades den på Ikea i helgen, de skänkte 10 kr för varje mjukdjur till Unicef, och vi behövde en mutgåva efter besöket på barnavdelningen. Vi är ju vana Ikea-besökare, vi brukar fika och sedan låta dottern (som hur vild hon än är hemma faktiskt är väldigt försynt bland andra barn) åka lite rutschkana innan vi går vidare. I lördags verkade det som om alla de andra föräldrarna fått intrycket att lekhörnan ska härjas sönder till småbitar, föräldrarna hejar glatt på sina 3-6-åringar när de (3 st) brottas i och böjer sönder ett lektält bl.a. När dottern ska gå runt rutschkanan för att nå stegen slänger sig en uppskattningsvis 5-åring upp på den och åker på mage ner med fötterna före, så hon ser inte dottern går där. Vi hann inte parera och dottern far med ansiktet rakt ner på kanten till kanan, med blodvite som följd. Okej, jag kräver inte att 5-åringar har det omdömet, men varför håller inte föräldrarna koll? Lekytan är uppskattningsvis ca 15kvm, hur svårt ska det då vara att ha viss översikt? Dessutom säger den urbota korkade föräldern till sitt sällskap att dottern "rusat" fram, näe, hon gick försiktigt, eftersom det var sådan vild stämning, för min inte ens 2 år gamla unge kan bete sig bättre än både barn och vuxna på en lekplats. Det här hade aldrig hänt om föräldern lärt SITT barn hur man beter sig när det finns mindre barn på samma yta.
Dagens arga inlägg. Nu ska jag promenera genom julpyntade city till jobbet, ha en fin dag allesammans!
