Sån't här gör mig lite rädd och ledsen
Vi kvinnor har inte alltid veto i frågor som rör oss. Det ska petas in moralkakor och religion, eller bara åsikter, i hur mycket vi ska få bestämma över vår kropp. Även i Sverige är tongångarna lite hårdare nu, tycker jag mig höra/läsa, mot det faktum att vi har fri aborträtt.
Det är sorgligt att rätten att bestämma över SITT liv ifrågasätts, för en cellklump innehåller mindre "liv" (och nu citerar/refererar jag till ett uttalande av en tjej på P3 som jag inte minns namnet på, men hon är kritisk, ofta ironisk och låter sin stämma höras om eftermiddagarna) än en kvarglömd matlåda i kylen.
Den lille snorvalpen Justin Bieber har ju gapat om det här med abort i media, tvärvidrig motståndare oavsett omständigheter. Jag äcklas faktiskt av den synen på kvinnans kropp, blir hon våldtagen ska man i första hand tänka på cellklumpen utan intellekt än den kvinna som först under ångest ska upplåta sin kropp i nio månader åt en graviditet och genomgå en förlossning, som i fattiga länder kan ta livet av henne på grund av bristen på avancerad mödravård. Därtill är det ju inte ovanligt i länder som inte tillåter abort ens vid våldtäkter att den utsatta kvinnan helst ska förskjutas på grund av ett oäkta barn/blivit våldtagen/idkat samlag utan att vara gift.
Läste häromdagen om ett fall i Nicaragua (artikeln var i DN nu i veckan tror jag) där läkarna inte ens får gå in och avbryta en "graviditet" som fått fäste utanför livmodern, där denna s.k graviditet inte kan fullföljas (för foster/barn ska ligga i LIVmodern för att kunna utvecklas) utan istället riskerar att antingen förstöra äggledare eller äggstockar, eller för den delen ta livet av kvinnan i fråga. Om män skulle kunna bli gravida skulle det här inte orsaka någon debatt.
Ska drygt 50% av befolkningen (dvs männen, plus de idiotiska kvinnor som inte inser att de hugger sina medsystrar i ryggen) få avgöra frågor för kvinnor? Borde inte ENKOM kvinnor få rösta (tänker på delstaten Mississippi i det stora landet USA) om huruvida de vill kunna bestämma om de ska genomföra en graviditet eller inte?
Kritiken i Sverige brukar kunna ligga i att "det inte ska fungera som en preventivmetod" att göra abort. Här har vi åtminstone inte lagt fokus på cellklumpen, så "dagen-efter-piller" väcker inte direkt någon anstöt. Visst ska man ta ansvar för det som händer i sängen, både män och kvinnor, men visst måste man få ha en chans att ångra sig? Att vara redo? Att ha ekonomiska möjligheter att ta hand om ett barn? Att vara känslomässigt mogen att ta hand om ett barn? Att kunna ta till sig och älska ett barn?
Jag tror inte att någon kvinna har genomgått en abort utan samvetskval. Låt inte dessa kvinnor behöva gå igenom illegala aborter eller föda barn de inte vill ha, snälla snälla Sverige, ta aldrig efter USA och andra äckelkonservativa länder.
På 80-talet hette det "rör inte min kompis", idag kanske vi behöver pins för "rör inte rätten till självbestämmande över min kropp och mitt liv"?
Kommentarer
Trackback
