Ska jag ta det personligt?
Eller är det fullt normalt att varva motorn och gasa på ordentligt för att markera att jag sinkar dem (bilförarna) med möjligen en sekund. Det här gäller alltså innan de når övergångsstället och jag har goda marginaler, fast det förutsätter ju att de kör i laglig fart, vilket de sällan gör. Och redan där har de ju egentligen i förväg tjänat in den där sekunden de förlorat på att sakta ner så jag hinner över, kan ju tillägga att jag aldrig kastar mig ut i gatan så att de behöver tvärnita.
En av mina grannar (som kör mot enkelriktat, kör mot trafiken, parkerar där det är parkeringsförbud och har utsett handikapprutan till sin egen för firmabilen) gasade på ordentligt igår morse när jag var på väg från infartsparkeringen till tåget. Så om jag en vacker dag får mina ben klippta av någon sekundjägare så vet ni var det skedde...
Och annars då? Tjaaa, jag känner mig helt slut, ont överallt, lite som om jag skulle ha en rejäl förkylning på gång, ska bli ohyggligt skönt med fyra dagars ledighet. Känns som om jag försummat dottern, eftersom jag var borta hela onsdagen och hon har varit jätteledsen på förskolan hela veckan.
I onsdags ja! Jag var på en bra föreläsning om tandvårdsrädsla på Sophiahemmet, föreläsare var Shervin Shahnavaz (psykolog), kände dels att jag fick bekräftat att jag redan arbetar på ett bra sätt med mina tandvårdsrädda patienter men även en del andra saker att ta med mig till behandlingsrummet.
Igår struntade vi i matplaneringen och åt i centrum istället, dottern var mer intresserad av att få "klumpa" (klubba) än mat men var åtminstone stundvis sitt vanliga glada jag. Kanske skulle ha varit hemma en dag till från förskolan..?
