Stress, stress, stress

Var själv idag på jobbet, tidboken fullproppad med relativt korta pass och såklart kommer en patient 15 minuter för sent till sin tid. Resten av förmiddagen föll på dominoeffekten, fem minuter innan jag slutade lämnade sista patienten mottagningen, för tiden i steril och reception adderades till förseningen. Gjorde undan det mesta och tog mig till t-banan som stod helt stilla, när den till slut stängde dörrarna var det fem minuter kvar till pendeltågets avgång. Jag sprang så att luftstrupen värkte och nu sitter jag här, svettig, hungrig och fortfarande helt uppe i varv. På tåget! Nytt rekord!

Nu hinner jag precis till hämtningen och hoppas på en lugnare fortsättning på fredagen. Och att bilen tinat lite.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0