Det var en gång en torsdag...
Den gick i stressens tecken mest hela dagen och avrundades med sen från jobbet, springa till tåget och nästan missa avgången eftersom SL-kortet väljer att fungera ungefär varannan gång. Jag hatar att stressa när jag ska hem, och än mindre tycker jag om utsikterna att nästan bli sen till förskolan, som stänger 17.30. Undrar vad de gör då? Om man inte kommer innan de stänger? De kan ju knappast lämna henne bara, men med tanke på att många av personalen tar bussen till centrum, som går med halvtimmastrafik, blir man nog ganska lätt utsedd till den minst populära föräldern om någon måste stanna en minut extra... Och jag förstår dem till fullo, arbetstid är inget man ska bjuda på.
Huvudvärk, lite ont från tänder och bihålor. Nu återstår en halvdag på Nybrogatan, sedan får jag hoppas att den här helgen bjuder på lite mer vila. Fast jag har varit himla sugen på att åka till Oxelösund och äta på fiskrestaurangen där, om den finns kvar?!? Kan sakna det enkla livet där när jag stressar här, tog mig 10 minuter att gå till jobbet i ena riktningen eller centrumet i den andra. Dock är det så mycket mer jag absolut inte saknar. Så DÄR hamnar jag aldrig igen.
Jag får väl fila lite mer på den där teleporten... Eller försöka hitta en flaxkikare!
Du måste ju ha fasligt svårt att "flexa" också...kanske någon gång om sista patienten inte dyker upp?