Ojoj, trött och uttorkad
Jag måste lägga mig i tid, sluta dricka mer kaffe än vatten och sluta snooza 45 minuter. Det är bara att inse, man blir inte piggare av att dra sig...
Imorse läste jag ännu en upprörd insändare i Metro, en rökare som blivit trampad på tårna av förslaget att fler ställen ska bli rökfria. Skribenten tog visst hänsyn och tog för givet att alla gör det. Så är det ju inte riktigt... Jag skulle bli överlycklig om man minskade utrymmet för rökare ytterligare, bara för att något (missbruk) historiskt sett är socialt accepterat behöver det väl inte fortsätta vara så? Är det inte rätt bra att man inte dricker sprit som måltidsdryck och sedan kör bil tex? Eftersom rökare är rätt insnöade på sina rättigheter att fortsätta sitt missbruk (ja, missbruk, nikotin är oerhört beroendeframkallande, nästan i klass med heroin, skillnaden är social acceptans och att heroinet ger skadeverkningar tidigare), så förstår jag att de har svårt att förstå att den stora massan faktiskt störs av deras rökande. Min morgon är tex förstörd om jag måste gå in i någons rökmoln på vägen till pendeln, jag kan inte värja mig och blir alltså utsatt för passiv rökning. Jag kan ha en patient som rökt just innan de sätter sig i stolen, total nonchalans gällande de gifter personen utsätter mig för upp till minst en halvtimma efter sista blosset.
Den försmådde rökaren tyckte att vi lika gärna kunde förbjuda mat och parfym också, och faktiskt finns åtminstone rekommendationer gällande parfym ofta inom vården. Men ve den som trampar på tobakmissbrukarens ömma tår!
Att minska utrymmet för tobaksbruk är väl något som borde uppmuntras, för folkhälsan generellt? Eller har rökarna med ömma tår så selektivt medvetande att de inte tar in information om tobakens skadeverkningar?
Om tobak är ett hjärteämne för mig? Absolut. Vad är din relation till nikotin?
Jag läste samma artikel och tänkte nog i liknande banor som du. Jag är inte doftallergiker, men väl doftkänslig. Det har hänt att jag behövt kliva av ett tåg på grund av rökare och av parfym-missbrukare. Jag har dessutom lätt för att bli åksjuk och t-banan tidigt på morgonen i kombination med en rökare som fimpar ciggen precis innan de kliver in i tåget och som sätter sig bredvid mig är pest. För att inte tala om dem som tar fimparna med sig i någon ficka/paketet. Då måste jag flytta mig.
Så jaaa, inskränk utrymmet för rökning.
Rabiat rökhatare. Jag fick väl vara tolerant i högstadiet för kompisarnas skull, så jag hade några kvar. :P
Men fyfan för inskränkta självupptagna nikotinister, och försöker man säga till så får man bara skit. Kanske skulle fixa en jävla stämpel och sätta i pannan på dem om de börjar tjafsa. Så arg kan jag bli. Vifta med bricanylen och hosta jävligt mycket triggar i alla fall inga som helst insikter om att de förstör tillvaron för många människor.
Oh, nu kom jag på hur jag för ett par år sedan satt i gamla stan och en utländsk kille vill fråga om vägen och håller ciggen i samma hand som kartan och visar fram kartan för mig och mina vänner, jag låtsashostar, alla förstår att jag låtsashostar men killen med ciggen förstår piken och håller undan ciggen, men jag får en armbåge i magen av min kompis som tyckte att jag var oförsämd, ATT JAG VAR OFÖRSKÄMD! Jag kunde bara skratta åt det.
