Höjden av tristess
Jag orkar inget göra. Jag ser på mina skitiga fönster och önskar att jag hade ork nog att göra något åt dem. Men det får vänta.
Så det enda jag gör är att placera min bak i soffan och zappa mellan kanalerna. Och stör mig på att det bara är massor av repriser på program jag redan sett reprisen på. Det är verkligen så mycket mer givande att jobba än att vara hemma, om det inte vore för att jag är så fruktansvärt trött i kroppen skulle jag gärna jobba istället för att sitta hemma och häcka.
Men jag bävar lite. För vad är oddsen för att jag är på topp igen på måndag? Ganska låga är jag rädd. Men jag får väl försöka mjukstarta så gott det går, med nästan två veckors omflyttade patienter extra att ta hand om...
Om en timme ska jag hämta dottern, och idag åker sommardäcken på. Det sistnämnda blir nog det minst arbetsamma eftersom det är däckfirman som står för slitet. Så länge sitter jag väl kvar här och ser ett 6-7 år gammalt avsnitt av Grey's Anatomy som jag redan sett tidigare under veckan.
