Veckans hatobjekt
Män i 40-årsåldern och kvinnor i 50-årsåldern. De sneglar på magen och kastar sig förbi mig så att jag aldrig hinner sätta mig på pendeln. Jag står där, med magen rätt it i vädret och belastar bäcken och rygg till max när jag försöker gångs med i balansen när tåget kränger, gör häftiga inbromsningar eller för den delen folk som MÅSTE tränga sig förbi och gärna blockera det enda lediga handtaget inom räckhåll.
Jobba är stressigt, en enorm belastning för bäcken och ryggen, plus att jag börjar få svårt att komma tillräckligt nära patienterna för att ha en ok arbetsställning. Men just nu känns det som om pendelresorna kommer bli den faktor som knäcker mig, jag orkar knappt ta mig sista biten till jobbet efter 20-25 minuter i kollektivtrafiken längs pendeln...
Det är ju DERAS skattesedel som kommer betala min presumtiva sjukskrivning, är det inte mer värt för samhället i stort om jag orkar jobba istället för att gå hemma och kosta pengar? Det kostar ju inget alls för dem att lämna plats för mig en station istället för att själva parkera sina lata bakar mellan södra station och centralen.
En vacker morgon kommer jag flippa ur och bli en "hysterisk gravid". Nu ska jg lägga upp benen i soffan på jobbet fem minuter innan den här mördardagen drar igång...
