Varje dag kan vara den sista...
Har lämnat stora fröken på förskolan och tar mitt kaffe på balkongen, gäller att passa på nu, snart är dagarna förbi då man kan njuta av somriga lata morgnar.
Lilla fröken var fasligt täppt i näsan i natt, runt kl tre stapplade jag ut i badrummet och lyckades hitta koksaltslösning till små barnnäsor, blev bättre men sedan fick jag halvsitta stora delar av natten/morgonen med henne på bröstet. Jag har knappt sovit något, inte förrän kl sju imorse blev hon så lugn att jag kunde lägga ner henne i nästet igen. Och vad händer minuten efter det? Jo makens alarm ljuder och hon vaknar...
Jag tror dessutom att vi börjat komma in i första klängperioden, så jag får troligen ha min lilla skrutt i sele på magen närmsta veckan eller två. Fördelen med att ha barn sedan innan är att man är beredd, jag kände mig otroligt maktlös ibland när storasyster hade sina "språng".
Igår kom första leendet, nacken blir starkare för var dag som går och innan man hinner blinka är väl den här också en treårig klätterapa med vilja hård som stål...
Nedan: första leendet, botaniserat i garderoben och hittat kläder som varken är för små eller stora - bra! Och så härliga balkongen som snart står inför vinterförvaring...
