Det här med sömnen
Jag snittar på 3-5 timmar per natt. Igår (ja för nu är det ju tisdag morgon snart) somnade jag nog faktiskt någon gång efter halv tio men väcktes två timmar senare av maken, och sedan hostan, och värmen. Har slumrat till lite sedan dess men sedan en timme är jag klarvaken. Sova brukar ju vara min paradgren! Är besviken på mig själv.
Just nu överväger jag städa i köket, ta en promenad, sätta igång med tvätten eller försöka somna igen. Men det sistnämnda är bara dumt eftersom alarmet går igång om drygt en timme.
Dottern har det bra i Varberg men jag saknar henne, om en vecka åker jag ner och är där med henne. Och vem vet, kanske föder barn? Den här insomnian måste ju vara ett invänjningstadie inför den tid som komma skall. Men blir det inte bättre får jag väl börja knapra åksjuketabletter så att jag garanterat däckar. Förra graviditeten fick jag utskrivet tabletter mot klåda, som jag sedan använde för att få sova som folk. Jag behöver mer än tre timmars sömn för att fungera hela dagen! Som tur är har jag bara en egen patient imorgon, resten av dagen består av assistans, pappersarbete och sterilen.
Nä. Om man kanske skulle gå och ta sig en kopp te och läsa tidningen som jag hörde kom precis..?
