Om två veckor...
...har jag slagit mitt förra gravidrekord. I att jobba alltså. 4,5 förhatliga månader satt jag hemma, det känns otroligt avlägset nu. Idag "tävlade" jag och tandläkaren mot sköterskan och kollegorna från våningen ovanför om vilka som kom ner på gatuplan först, mogna som vi är. Vi sprang ner från fjärde våningen och det blev jämnt skägg mot de lata hissåkarna. När jag var sjukskriven var det sådant jag drömde om, att kunna springa, eller för den delen ens gå ner för en trapp.
Små saker som man tar för givet.
Nu ska jag och min bettskena ta oss igenom ännu en natt av snörvlande och lidande. Är helt igentäppt i näsan och munslemhinnorna är som papper, tungan fastnar och jag kan knappt prata på morgonen, härligt att munandas och uppenbarligen ha noll salivsekretion nattetid...
Men en vacker dag blir jag nog av med förkylningen. Så länge bjuder jag på en bild från helgens besök på Junibacken!
