Cementerad i fåtöljen
Så så så TRÖTT. Har sett en dokumentär om de kidnappade kvinnorna i Cleveland, vilka människor det finns i denna värld. Både här och där, vilket man blir tragiskt medveten om så fort man slår upp en tidning, ser på tv (gårdagens Efterlyst tex) eller lyssnar på radions nyhetssändningar.
Att det ska vara så svårt för vissa människor av behandla andra värdigt.
Sitter här och samlar kraft att lägga mig, bara skräp på tv och det känns som om John Blund stjälpt en hel säck sand i ögonen på mig. Imorgon hoppas jag på att få vakna till fröken munter igen, hon var så söt imorse, kom in med hela famnen full av bebisar (gosedjur), sjöng, skrattade och ville sitta och rita en stund innan vi gick iväg till förskolan. Under vårkanten har hon annars varit en liten minitweenie som bett oss lämna henne i fred och att hon vill sova meeeera, så den här förändringen till morgonpigg är mycket välkommen!
