Hemkomna
Och banankakan står i ugnen (det är min senaste grej, baka mjuka kakor, så långt från LCHF man kan komma...). Kalaset var väldigt lugnt jämfört med dotterns, för att inte tala om bästisens, då jag var helt utslagen efter att ha varit i samma hus som en flock härjande minielefanter!
Jag och E hade inte setts på drygt två månader och sedan dess har jag ju exploderat omfångsmässigt. När hennes yngsta fyllde år och vi var bjudna på kalas var det bara de som redan visste om det som reflekterade över magen, men å andra sidan, för en månad sedan kom jag i mina vanliga jeans. Det skulle jag aldrig göra nu!
Så det blev en maxiklänning istället, skönt med lite luftigare kläder nu när det är så varmt.
Lilla barnet tog ut sig totalt av allt socialt interagerande med andra barn, och förmodligen också blodsockerdipp efter att ha mullat i sig godsaker. Hon sover sött, det där snusande ljudet skulle jag kunna lyssna på i timmar... Så när det nu är så lugnt kan vi passa på att se på lite serier och ladda för att gå ut och åka sparkcykel, sparka boll och gunga innan middagen. Jag önskar att helgen aldrig skulle ta slut, fantastisk väder och alla göromål avklarade... :)
