Först nu känner jag mig som folk igen
Det är jobbigt att köra bil, vi lämnade Riksten kvart i elva (45 min efter planerad avgång, inte så illa ändå!) och kom fram tjugo över sju. Det blir ju en hel del naturliga pauser när man har barn, för toabesök, byta blöjor, äta, göra i ordning välling etc, men ändå var jag helt förstörd när vi kom fram. Den lilla banditen skrek ungefär från Ytterhogdal till typ Lillänge, där hon somnade 5-10 minuter innan ankomst, sedan vägrade hon (såklart) sova i egen säng, så vi delade på min 90-säng. Jag kände mig fruktansvärt bakfull imorse, på trötthet, och dålig sömn. Och lite dåligt matintag under dagen, den vanliga "bilkosten" på godis stod ju inte längre på min meny, så en halv ask keso, en korv utan bröd, kaffe och lite nötter var vad jag fick i mig under hela dagen. Som tur var fick vi sätta oss vid dukat bord hos mamma och pappa, annars hade jag nog varit döende vid det här laget... ;)
"Titta upp, titta ner, gapa! Åh vad du är lik en apa!" Spexungen frågade ungefär var femtonde minut om vi aaaaldrig skulle komma fram nån gång...
Fruktpaus i pappas knä, någonstans i Hälsingland.
Fast idag fick jag sova ikapp lite, Mikael tog Märta efter frukosten så att jag kunde lägga mig en stund till. Lyckades dessförinnan stretcha ut ryggen så att det inte alls kändes som ett ryggskott till på gång, skönt!
Nu har barnen ätit lunch, och Märta börjar bli trött igen. Så det är kanske dags att ta tjuren vid hornen och ta en långis, kanske med maken och visa upp alla sevärdheter på byn!
Tog en promenad igår morse, jacka överflödigt att ha på sig, så himla skönt.
Blöjbyte i Tönnebro innan vi styrde bilen inåt landet, funkade jättebra att ligga fram i bilen medan pappan och Ingrid köpte snask och korv!
"Titta upp, titta ner, gapa! Åh vad du är lik en apa!" Spexungen frågade ungefär var femtonde minut om vi aaaaldrig skulle komma fram nån gång...
Fruktpaus i pappas knä, någonstans i Hälsingland.
Kommentarer
Trackback
