Som om allt var som vanligt
Jag och mamma åkte med barnen till morfar, vi fikade. Hela tiden kändes det som om mormor vilken sekund som helst skulle komma in, fråga om kaffet var för svagt, eller om hon skulle lägga upp mer på kakfatet. Men det förblev tyst.
Innan vi åkte därifrån gick jag in i hennes rum och snusade i mig lukten av mormor. Som någon tvål, och sköljmedel... Mormor luktade alltid så rent, som om hon sekunden innan just hade tvålat in sig.
Hemma gick vi igenom lite dikter och förslag på minnesord till dödsannonsen, och jag undrar vad hon själv skulle gilla, något utan så mycket krusiduller, något enkelt men innerligt. Något varmt och kärleksfullt utan att brodera ut det för mycket. Och utan prat om Gud, jag minns en jul gör rätt många år sedan när min morbror fick ett infall att högläsa julevangeliet och hon svarade "Men vi har väl aldrig varit religiösa i den här familjen!".
Nu väntar planering av begravning, för mamma, min moster och morfar. Och en resa hem för min del om några dagar, till en vardag då jag inte längre har mormor att ringa och småprata med. Det känns väldigt konstigt, och kommer ta ett tag innan det sjunker in på riktigt.
Kommentarer
Trackback
