Sorgens dag
När vi åkte till Lit sken solen, men när vi kom fram var det grått och snöade. Så var tiden kommen för det sista avskedet, begravningen. Det var en fin ljus ceremoni, där mormors värme och omtanke om alla var centralt. Jag grät mig genom det hela, med Märta i knät. Kan fortfarande inte riktigt ändå ta in att hon inte finns längre, så många gånger de senaste veckorna har jag varit på väg att ta upp telefonen för att en sekund senare komma på att det inte går. Hon finns inte längre, det gör ont, och det kommer att göra ont länge till. Jag känner en enorm saknad, hela hela tiden.
Och barnen ja, de är fortfarande inte friska. Ingrid är mest trött och hostig, Märta är jättesnorig och har otäck hosta. På lördag ska vi ha ett litet kalas för Ingrid, lite tårta och ballonger, min äldste kusin och hans två döttrar kommer och Elin med sina två barn. Det stora kalaset hemma ska vi ha i mitten av februari, tillsammans med bästisen, hemma hos dem.
Känner mig lite som en urvriden disktrasa. Men det går nog över med tiden.
En "selfie" på ett trött ansikte, önskar mig sömn och mindre sorg. Tack.
Kommentarer
Trackback
