enkoppkaffetilltack

Både jag och dottern är mer förkylda nu än när vi åkte upp till Jämtland, jag som trodde vila och friskluft skulle göra susen...

Ute skiner solen, men vi har inte riktigt kommit igång än, tar mitt morgonkaffe framför brasan och tittar på Barnkanalen med dottern.

Ligger i en snödriva och gottar mig i solskenet, har åkt en liten sväng på längdskidorna. Man ska ju inte ta ut sig... ;)

Halsbränna och halsont, vad är meningen med det egentligen? Får väl ta och göra mig en kopp te till och lyxa till det med honung. Och trycka i mig något mataktigt för att dämpa halsbrännan en stund, för det känns inte lockande att sätta sig och köra ner till Hallen eller Myrviken (några mil bort) och leta samarin just nu...

Idag försökte vi påbörja projekt potträning (igen), dock utan potta. Istället iskall toalettring och en dotter som tror att hon ska trilla ner i toan. Kom fram till en okej teknik som innebar att jag lyfte upp henne, klämde ner mig mellan toalettsitsen och duschkabinen medan hon krampaktigt höll om min hals. Fungerade bra en stund, tills jag fick blodstopp i benen. En stund senare när vi försökte igen vågade hon faktiskt sitta där själv, fast hålla mig i handen och fick lyssna på saga. Vi har 17 veckor på oss att ro det här projektet i land, för jag tänker inte ha två blöjbarn!

Pottleverans från civilisationen väntas under kvällen, så kör vi vidare imorgon...

Det SER så skönt ut, tänk att gå ut och gräva en snöbivack och ligga där i lä och tanka solsken så att man klarar resten av vintern. Men nä, den där vindriktningen ligger på från samma håll som den gottiga solen. Avvaktar lite till, kanske tar en kopp kaffe, och sedan blir jag nog tvungen att ge mig ut. Trots att det blåser.

Onsdag, halva ledigheten har gått! Vi har hunnit vara tillbaka till civilisationen en sväng, hälsat på mormor och morfar i Lit. Igår kväll åkte vi upp till stugan igen, framåt kvällen kommer mamma och pappa så att vi kan ha en och en halv dags påskfirande här, sedan kanske vi åker tillbaka till byn igen. Dottern vägrar åka skidor, så det blir nog inget av den varan för oss heller, och om man får vara petig (ja, det får jag!) så blåser det lite för mycket för att en skidtur skulle upplevas som behaglig. Synd, för det har varit nästintill vindstilla tidigare om dagarna!

För er som är nyfikna på hur det fick med pusslet så kan jag meddela att vi var lata. Vi pusslade ihop alla byggnader och ramen, men struntade sedan i himlen, för den är ju så fruktansvärt tråkig att lägga...

Har insett att kroppen är väldigt anpassningsbar, nu känns 14 grader på morgonen ändå acceptabelt, hemma har jag gärna 22-24 grader. Men som tur är kan man ju elda här!

Vi har några timmar framför oss, köksbordet är inte tillgängligt för middagsmat, så vi äter varmkorv med bröd på stående fot.

Dottern har sett de andra barnen åka slalom och vill absolut testa hon med, verkar som om jag helt enkelt är tvungen att leta fram min gamla skidutrustning så att vi kan öva ihop...

Och vore det inte för magen skulle jag gärna hyra slalomutrustning och ge mig ut i backarna. Men jag håller mig nog på lite mindre branta ytor, för säkerhets skull!

Det blåser lite, men inne brinner brasan, har ätit tjälknöl till middag och sett Mr Selfridge. En eftermiddagslur hann jag med också. Känner verkligen att det här gör gott för kroppen, och håller tummarna för att dottern väcker någon annan imorgon bitti så jag får den där sovmorgonen också...

En liten bild på snökämpen, som somnade på golvet under en filt medan vi satt och tittade på Fångarna på fortet. Så går det när man vägrar gå och lägga sig på riktigt! :)

Sol å snö. Och vindstilla. Och fika på altanen. Härligt!

Klart att den arma modern inte skulle få sova längre än 07.10. Någon hade tappat nappen. Och ville leka. Hade det nu varit sommar hade jag gått ut och hämtat tidningen för att sedan sätta mig med den på brua med en kopp kaffe och sola de bleka benen, för här skiner morgonsolen!

Nu är det ju lite lite för kallt för att sitta ute, åtminstone om man som jag, inte hoppar ut särken och i riktiga kläder på en gång... Men vackert att sitta inne och betrakta snö och sol. Och landets klenaste ek, ett träd som inte klarar det jämtländska klimatet så jättebra, men efter 20-25 år har den ju vuxit rätt bra, utifrån sina förutsättningar...

I mitt fall drygt 60 mil. Genom fredagseftermiddagsträngsel på Essingeleden, långa skogssträckor längs E4:an upp till Sundsvall (där jag nästan kände för att ge upp och tigga sängplats hos någon av morbröderna), för att sedan nästan susa fram de sista 18 milen från kusten till byn utanför Östersund. Utan en extra kopp kaffe på hela vägen! Total restid: ca 7 timmar, inklusive två kortare pauser.

Men sju timmar bakom ratten. Det är ju som en normal arbetsdag. Och inser hur bra jag har det som inte är yrkeschauffför.

Nu är det sängen som gäller, räknar med revelj kring sju (som vanligt, hur sent dottern än somnar vaknar hon för det mesta vid samma tid på morgonen) och sedan stuva in oss i bilen efter frukosten för färd mot fjällen. Väderprognosen är god, om än kall, men vi har ylletröjor, fleecejackor och fårskinnstofflor i bagaget, så det ska nog gå bra!

Den ofrånkomliga mössfrillan. Hur mycket möda man än lägger ner på morgonen för att se ut som folk ligger håret som slickat när man kommer fram... Och gå utan är ju uteslutet! Om våren bara kunde komma så att jag fick känna mig lite snygg! :)

Att skruttans hosta ger med sig, hon får vara hemma med "vobbande" maken idag. Vi har ju massor av snölek att se fram emot, vill inte vara sjuka!

Bilstereon accepterade inte min kod, så nu får jag antingen klämma in ett besök till Bilia innan vi åker eller fördas i tystnad. Och 7-8 timmar i en tyst bil är rätt trist.

Solen skiner över Tullinge, 7 minusgrader och tågen går som de ska. Kan bli en bra fredag det här, bara jag får igång bilstereon...

Idag har vi pratat om kroppens uppbyggnad, skelett, muskler och de inre organen. Och dottern har ritat skelett på sin platta. (Det ser ni väl att det är, på bilden här nedanför!)

När vi hade packat hennes väska med leksaker och böcker som ska med upp till mormor och morfar bar hon ut den stora välfyllda väskan i hallen och berättade för mig att hon nu använde sina muskler!

Underbara unge! Jag hoppas att hon alltid kommer vilja lära sig nya saker.

Eftersom jag står mitt i tvätten och är lite disträ så fann jag mig byxlös lagom tills dess dottern skulle hämtas. I panik drog jag på mig mina Levis, inhandlande på jobbresan till New York då jag var svullen som en tunna och gjort positivt gravidtest dagarna innan, och döm om min förvåning. De sitter precis lika (o)bekvämt som tidigare men går att ha på sig med lite god vilja.

Om jag inte blir sittandes på en stol resten av graviditeten och går upp miljoner kilo genom tröstäta potatismos och glass kanske jag också kommer tillhöra skaran som kan glida (nåja) i de gamla jeansen på väg hem från BB. Det vore väldigt skönt för kroppen tror jag, att slippa de där extra kilona som bara kommit dit på grund av okynnesätande, både under graviditeten och efteråt.

Låg och sov mellan tvättarna, väldigt skönt, nu kanske jag lyckas reducera förkylningskänslan i kroppen till ett minimum så att påskledigheten inte behöver snörvlas och snytas bort!

Min man hade avskytt den här filmen. Han hade skruvat på sig och tyckt illa om den från början till slut. Och jag förstår honom, den är cheesy, full av klichéer. Och allt det där man blir så sjukt gråtmild av, så hade jag suttit här i soffan med ett urval av mina tjejkompisar hade vi snörvlat ikapp och lett igenkännande när Kate släpper allt för att vara med sina barn istället för att åka på affärsresa.

Så, nu har jag haft mitt roliga för idag, dags för ett långpass i kolgruvan (aka tvättstugan).

För ungefär ett och ett halvt år sedan lyckades jag dra ur det förra bilbatteriet och blev då radiolös i ett par månader. Den gången berodde det på att vi varit "smarta" och "tänkt till" att det är dumt att ha koden till bilstereon i bilen utifall någon knycker bilen. Så lappen togs in i lägenheten (vår förra) och försvann för evigt. Den här gången har jag gått igenom alla mina gömmor för att hitta en gul, eller var den möjligen grön, postitlapp med koden uppskriven på. Och det är nu jag faktiskt hyllar mig själv och mitt "system", eftersom den så klart inte finns i pärmen organiserad efter ämne där alla andra bilpapper ligger i en plastficka, nej de riktigt viktiga papperen och viktiga kvitton har jag såklart någon annanstans. Gissa? Min farmors gamla tekanna såklart!

Så nu slipper jag åka ner till Tumba och återigen flörta till mig koden till bilstereon, skönt, för jag är totalt osugen på att göra något annat än att vara hemma och kurera mig från den senaste förkylningsslängen som kastade sig över mig igår eftermiddag.

Eventuellt lägger jag mig i soffan och ser på I don't know how she does it, en av två filmer som följde med tidningen Tara. För övrigt en tidning som inte känns aktuell att köpa igen på 10-15 år, skönt att vid min ålder fortfarande känna sig för ung för något ibland... ;)

Så länge sitter jag i särken och läser dagens tidning i morgonsolskenet, ha en bra dag allesammans!

Oj, den här dagen är inte slut än, jag är inte ens hemma. DET händer inte ofta! Har varit på årsmötet för tandhygienistföreningen i Stockholm, så himla roligt att träffa gamla kursare, gamla kollegor och andra kända ansikten igen. Och fick en eltandborste av senaste modell från Oral-B!

Men nu ska jag hem. Dagen har varit rätt lagom ansträngande, hann med en långlunch med kollegorna på en restaurang i Mood-gallerian, och blev lugnad av min barnmorska angående sammandragningarna. Blir det värre får jag ta kontakt med förlossningen men vila och sluta stressa ska mest troligt avhjälpa besvären.

Vill lära mig att göra "nudlar" av zucchini, kändes fräscht och smakade gott, men hur får man dem så långa och hållbara?

Nästa station Tullinge. Handla blöjor. Och sedan sängen. Skönt med hemmafrudag imorgon, då blir det tvätta, packa och kanske baka lite mer "mammabullar" som dottern kallade mina omåttligt populära kanelbullar (de konkurrerade ut köpebullarna jag fått av en patient).

Varifrån får Depeche Mode sin information om mina graviditeter? När jag väntade dottern och var höggravid spelade de här i Stockholm och i sommar, en månad innan nedsläpp, spelar de i Borlänge. Kommer jag någonsin få se mina gamla husgudar..?

Somnade sött i soffan någon gång efter åtta igår. Och vid halv tio kom jag i säng på riktigt. Varför vaknar jag kl tre och är relativt pigg? Jag har ett betydligt större sömnbehov än så här och nu blir jag istället stressad över att kliva upp om två timmar. Eller kanske helst ännu tidigare, känner att kroppen/magen klarar av 0% stress just nu.

Onsdagar är veckans värsta. Och redan nu börjar jag oroa mig för att ta mig FRÅN jobbet om femton timmar. Måste prata med chefen om det här, lägga om schemat, annars är jag rädd att vi har en vistelse på neonatal att vänta oss. Och den utsikten känns inte så käck.

Snö, blåst, ont i öronen och ont i vartenda ligament tillhörande magen. Och magknipet från helvetet, troligen orsakat av den där paprikan jag mumsade i mig strax innan läggdags. Min pensionärsmage klarar inte sådan tung kost, uppenbarligen.

Men ett nytt batteri blev det, starke mannen fick bära (fast vi tog en taxi från Statoil Roslagstull till centralen, för det väger bokstavligt talat BLY) och installera det. Så nu kan vi åka till Jämtland på fredag, tjoho!

Men av den här utflykten plus stressen imorse är jag helt slut. Vill bara VILA!

Den kan för tillfället inte så mycket. Bäst är den på att spela radio, sämst är den på att starta motorn så att den faktiskt går att köra.

Men fördelen med att åka buss är ju att jag åtminstone slipper försöka frigöra bilen från all snö som kom under natten. Och att jag kommer få en mycket hurtig promenad från centralen idag igen.

Vem har lagt in den här beställningen på SNÖ? Jag trodde vi hade VÅR att vänta oss.

Var allt annat än fröjdefullt att gå och handla i snörusket, men eftermiddagen bjöd på lite spänning eftersom bilen först vägrade starta och nollställde klockan. Känns som om det skulle kunna vara något elfel? Eller ett tecken på att jag verkligen borde lämna in pärlan på service (den orangea lampan har pockat på uppmärksamhet ett par veckor).

Nu är väl tanken att jag ska dra igång ett par maskiner tvätt så att vi klarar oss uppe i Jämtland men jag är på tok för trött efter en dag som gått i stressens tecken. Slog nytt rekord i att ta mig från perrongen till hissen på jobbet på 10 minuter i morse. Och det trots att folk går som sniglar på centralen, förstår inte hur de tänker, eller så har alla andra flextider och inte behöver ta full steglängd när de rör sina tröga kroppshyddor i sakta mak framåt...

Nu lite tv och sedan krypa ner i sängen med senaste numret av Mama, eller bara somna!

Står på ett fullpackat tåg, mycket försenad och det enda jag kan tänka på är att jag och magen kommer bli mos om tåget bromsar in oväntat. Har tagit skydd i ett hörn men den "friden" är nog snart över eftersom det hela tiden pressas på mer folk.

Fördelen med min stundande föräldraledighet är att jag slipper trånga tåg och förseningar under ett halvår-år...

https://cdn1.cdnme.se/2632676/6-3/pic_5146b8cde087c309a1e3b2f3.jpg" class="image">

Och låter därför julgardinerna sitta uppe tills det är dags för en ny högtid. För visan säger ju att julen varar ända till påsken...

Men nu ska det vårfixas lite, fastän vi inte ska vara hemma så mycket. Får se om jag tar mig ut och plockar lite ris att ha fjädrar i eller om jag nöjer mig med att pynta det troligen döda plommonträdet ute på framsidan istället.

Satt och botaniserade på jotex.se och hittade fina gardiner men så klart finns de inte som kappor och när man har ett köksfönster som går i vinkel passar inte längder. Och jag köper ogärna tyg och syr själv när det behövs 4,5 * 0,4 meter tyg. Blir liksom lite för mycket spill.

Håhåjaja. Dessa inredningsproblem.

Nu ska eländet bort, vill göra mig av med miljoner saker men börjar med det största åbäket (nu tar den upp halva vardagsrummet medan den torkar efter tvätten), den blå soffklädseln som vi tröttnade på redan efter tre månader. Får se om blocketannonsen ger något resultat, jag är ju inte den enda som lägget ut annonser om Ikea-prylar där så att säga...

Och så alla dessa barnkläder. Borde verkligen gå igenom dem och lägga ut massor på Tradera. Eller bara lämna in på second hand.

Jag vill rätt ofta vända upp och ned på hemmet och slänga, men nu känns det än mer aktuellt, för vi ska ju på något magiskt vis få plats med en person till här om ett par månader. Jag har en plan för hur sovrummet ska organiseras på bästa sätt för att få plats med spjälsäng och en byrå, men då måste lite andra saker ut därifrån, och få plats någon annanstans!

Och vad gör jag? Tar hand om mig! Svullna lymfkörtlar, ont i halsen och snorig näsa - då får man faktiskt ligga i sängen och läsa senaste numret av Amelia istället för att hurta runt på byn.

Sådetså.

Maken ska på Dustin-mässan och i ett svagt ögonblick föreslog han att vi skulle följa med. Men jag tror att vi blir hemma, jag och fröken bus. Och lille bus. Det är fullt ös i magen om dagarna, blir nog en spark- och bråkis av den här filuren också'

Om jag haft ett jobb där man kunde flexa, jobba hemifrån eller överlåta sina uppgifter åt någon annan så hade jag gladeligen gjort det idag. Jag hade mer än gärna stannat i sängen imorse, kurerat hals och kropp. Men den där tandstenen skrapar sig inte själv! Tur att jag bara hade snälla patienter idag, annars hade jag gått och lagt på soffan i personalrummet och vägrat öppna dörren för nästa person på väg in!

Middagsplanen är dumplings från Tullinges thai-restaurang, så otroligt skönt att ringa, hämta och äta inom loppet av 30 minuter. Jag orkar knappt sitta upp, än mindre laga mat, tacksam över att man kan köpa take away-mat även här ute på landet...

Soffan nästa.

Min första magklappartant! Förra gången, då jag var tjockare redan från början, så skedde det redan i vecka 3. Nu höll de sig ifrån magen till vecka 21. Så nu är det väl bara att vänja sig, eller värja sig?

Klockan är inte ens åtta och vi har redan hunnit ha massor av kvalitetstid ihop, jag och skruttis, Bolibompa-mys och sedan var de visst kort om folk på förskolan så jag satte mig och läste med dottern och några kompisar medan barnen droppade in. Önskar man hann med sådant oftare!

Nu ska jag sätta mig in i Fokus. Det underbara kvalitetsverktyget... Tjoho.

Jag ser inte fram emot att lämna över ansvaret för mina patienter till någon annan. Kontrollfreak som jag är. Jag har ju precis fått pli på de värsta placktrollen, fått in de flesta i en rutin att gå 2-4 gånger om året och lärt känna deras ovanor, laster och bortförklaringar. Vi har ett flyt helt enkelt.

Men jag kan inte släpa med mig Kresselhos till jobbet, försökte ju ha med mig dottern när hon var liten och det fungerar inte. Så jag får ta mitt halvår-år hemma och sedan skola in dem igen, om det inte är så att vi får tag i en fenomenal vikarie som tänker som mig. Hade en tänkbar kandidat, som jag inte pratat med på omkring ett år, men så visade det sig att hon ska ha barn månaden innan mig! Så letandet får vidare...

...har jag slagit mitt förra gravidrekord. I att jobba alltså. 4,5 förhatliga månader satt jag hemma, det känns otroligt avlägset nu. Idag "tävlade" jag och tandläkaren mot sköterskan och kollegorna från våningen ovanför om vilka som kom ner på gatuplan först, mogna som vi är. Vi sprang ner från fjärde våningen och det blev jämnt skägg mot de lata hissåkarna. När jag var sjukskriven var det sådant jag drömde om, att kunna springa, eller för den delen ens gå ner för en trapp.

Små saker som man tar för givet.

Nu ska jag och min bettskena ta oss igenom ännu en natt av snörvlande och lidande. Är helt igentäppt i näsan och munslemhinnorna är som papper, tungan fastnar och jag kan knappt prata på morgonen, härligt att munandas och uppenbarligen ha noll salivsekretion nattetid...

Men en vacker dag blir jag nog av med förkylningen. Så länge bjuder jag på en bild från helgens besök på Junibacken!

Laxburgare med LCHF-bröd och mangosalsa. Jag är proppmätt!

Är annars rätt slut, halvlång dag på jobbet följt av stress för att komma iväg till barnmorskan, där jag tagit miste på en timme men hon hade fått en lucka senare under eftermiddagen. Tur för mig! Maken följde med och vi fick lyssna på de galopperande hjärtslagen. Och alla värden perfekta!

Förkylningen har bitit sig fast i näsan, fortfarande, så jag sover inte helt bra och vaknar av att bettskenan och mina läppar sitter ihopklistrade. Så nu är det dags att slänga barnet i säng och sedan mig själv. Morgondagen blir lång, ska ut med kollegorna och fira sköterskans 30-årsdag. Galej mitt i veckan minsann... Tur att jag nu kan skylla på både preggomagen och bilen, så blir det så lugnt så! :)

Avslutar en lång dag med lite spelande. Med gott tesultat! Saknar ibland tiden då vi brukade ha TP-kvällar (och nätter!). Har annars idag haft fullt upp från morgon till kväll, suttit i möte med hyresgästföreningsstyrelsen här hemma och innan dess lyckats göra mig av med massor av skräp på miljöstationen. Och jobbat så klart.

Imorgon blir en spännande dag. Då ska jag få lyssna på Kresselhos för första gången, det är ju lite orättvist det där, hade jag haft längre öron hade jag ju också kunnat lyssna, nu är det ju bara maken och dottern som får lägga örat mot magen. Men å andra sidan känner jag ju min lilla alien tumla runt istället.

Börjar längta efter riktig vår, ofta är det väldigt fint och soligt inne i stan medan det samtidigt här ute på landet är snöigt och grått. Behöver fylla på D-vitamindepåerna nu!

Maken tycker att alla mina bakverk smakar bittert och tråkigt, men eftersmaken är gudomlig. Jag fick foglossning tidigt och den blev stegvis värre, till slut stod jag i för att testa att ta bort allt mjöl, socker och potatis (kör en 90%-ig LCHF, där jag äter frukt ibland och mycket grönsaker) eller bli sjukskriven igen. Och det sistnämnda är DÖDEN.

Dagen då jag tog beslutet mådde jag skit, hade gått sammanlagt kanske 600 meter och låg på soffan hela kvällen. Efter två dagar på low carb mådde jag mycket bättre, efter fem dagar gick jag en halvmil. Förstår ni vad det här innebär? För mig personligen lär jag slippa rullstol och depression och inte behöva väga över 100 kilo efter graviditeten, och för samhället i stort om fler skulle kunna bli hjälpta med sin foglossning genom en low carb-diet en enorm vinst genom färre sjukskrivningar. För att inte tala om besväret att ens försöka bli sjukskriven för något så "trivialt" som foglossning...

Hur som helst, idag blev det äppelpaj på smör, mandelmjöl, lite vatten, lite pofiber, ett halvt äpple och kanel. Och vispgrädde till så klart! Mums sa kaffetanten och tog två portioner! :)