enkoppkaffetilltack

Besvikelsen var stor idag. Jag trodde faktiskt att vi skulle kunna bygga snögubbar, eftersom det är nästan tre grader varmt ute, men näe. Solen står så lågt att den inte når över träden, gården står i skugga. Men efter gårdagens töande, då snön farit från taken börjar det finnas lite packad snö som går att använda som minimala pulkabackar i brist på häftigare!

Tror vi blir inne resten av dagen, det är inte så skoj att vara ute med de hör två just nu, den lilla skriker så fort jag inte är i hennes synfält och den stora skriker när jag inte drar omkring henne på snowracern. Trodde att Ingrid skulle vara muntrare idag eftersom jag fick henne i säng redan strax efter sju igår kväll, men icke, troligt att hon är trött efter förkylningen fortfarande och därför har så fruktansvärt kort stubin...

Igår hade vi litet kalas här hemma hos mins föräldrar, min äldste kusin kom med sina två döttrar och så min kompis Elin. Den sistnämnda är glutenintolerant så jag fick tänka till lite, det blev en "budapesttårta" (skulle ha blivit en stubbe men marängen blev lite för hård/kompakt eftersom jag inte lyckades spritsa ut den på plåten, kanske vispade för länge när sockret och mandelmjölet skulle i?) i fyra våningar med grädde, mandarinklyftor och bananslantar mellan, och grädde med riven choklad på toppen. Inte alls dumt, blev en liten bit över till mamma som missade kalaset eftersom hon jobbade, resten gick åt! Gjorde en vanlig gräddtårta till övriga/barnen, samt hade köpekakor och köpebullar.

Nu är det nog slut med kalasandet så att jag kan återgå till normala sockervanor, känner mig tung i kroppen och stingslig... Det sistnämnda kan ju även bero på att jag har en förkylning i kroppen som ligger och lurar. Det är sådana här gånger man önskar att det bara kunde bryta ut på riktigt så att man kan bli helt frisk efteråt.