Sorgens dag
När vi åkte till Lit sken solen, men när vi kom fram var det grått och snöade. Så var tiden kommen för det sista avskedet, begravningen. Det var en fin ljus ceremoni, där mormors värme och omtanke om alla var centralt. Jag grät mig genom det hela, med Märta i knät. Kan fortfarande inte riktigt ändå ta in att hon inte finns längre, så många gånger de senaste veckorna har jag varit på väg att ta upp telefonen för att en sekund senare komma på att det inte går. Hon finns inte längre, det gör ont, och det kommer att göra ont länge till. Jag känner en enorm saknad, hela hela tiden.
Och barnen ja, de är fortfarande inte friska. Ingrid är mest trött och hostig, Märta är jättesnorig och har otäck hosta. På lördag ska vi ha ett litet kalas för Ingrid, lite tårta och ballonger, min äldste kusin och hans två döttrar kommer och Elin med sina två barn. Det stora kalaset hemma ska vi ha i mitten av februari, tillsammans med bästisen, hemma hos dem.
Känner mig lite som en urvriden disktrasa. Men det går nog över med tiden.
En "selfie" på ett trött ansikte, önskar mig sömn och mindre sorg. Tack.
På väg norrut
Jag klev upp kvart i fem, packade det sista, städade i köket, vek tvätt, gjorde mig i ordning och fick till slut upp resten av familjen och hann med bussen hemifrån med ett par minuter till godo. Nu återstår 4 timmar och 45 minuter. Märta har redan lyckats bajsa ner ett ombyte och Ingrid har ätit sig mätt på kanelgifflar till frukost (när man åker tåg gäller lite andra regler!). Själv har jag laddar upp med kokta ägg och ölkorvar, och såklart har vi massor av frukt och smörgåsar med oss också, inte bara onyttigheter. Tycker det är smidigt att ha med mig matsäck istället för att gå till bistron, åtminstone om man reser med barnen.
Vi har hunnit läsa hälften av böckerna, men nu fick Ingrid plattan istället så kanske jag kan få nicka till en stund. Har ju tagit min åksjuketablett och blir som vanligt lite dåsig av den, dessutom är det fruktansvärt varmt här i kupén.
Lite amning och sedan stoppas ner i Ergoselen, nu sover hon nog en timme eller två, barnet under filten...
Årets rekord
Jag har hittills i år tränat mer än vad jag gjorde på hela sista året jag senast hade gymkort. Det är ju bara SÅ mycket roligare med pass än styrketräna, och dessutom har jag ju sällskap nu av granntjejerna. En extra bonus är ju att det tar ca fem minuter att ta sig till passet på onsdagar, till fots!
Det här behövdes verkligen. Känner mig som en säck potatis av att bara sitta hemma och inte ens komma ut och gå, måtte februari bli en kryare månad för barnen... Nu är Ingrid rätt kry, ingen feber idag och bara lite hosta kvar. Istället var jag uppe halva natten och tog hand om en febrig och igensnorad Märta. Hoppas hon inte mår dåligt i natt också, för under dagen har det varit lugnt, jag behöver ju några timmars sömn åtminstone för att orka med resan norrut.
Ska hoppa in i duschen, hänga en maskin tvätt till och sedan packa väskorna. Åh vad ogärna jag sätter igång med det, men det gör sig ju inte själv...
Dagens middag, mandelpanerad pangasus, haricot verts med en rejäl smörklick och en kall basilikasås med crème fraîche som bas.
Lika snabbt som de kom in...
...så är pengarna (nästan) slut igen! Som jag längtar efter den tid då vi båda har heltidslöner igen, då det finns utrymme för att spara och göra sig skuldfri. Men så länge får vi försöka leva smart och ekonomiskt, tex laga mycket mat från grunden, där kan man spara in massor! Ikväll lagade jag en SÅ god blomkålssoppa, en stadig sådan som även gott och väl räckte till en matlåda till maken imorgon, till en kostnad av ca 45 kr.
Receptet, 4 portioner
1 kg blomkål
3 dl grädde
1 citron
Ingefära, en bit stor som tummen
2 tärningar grönsaksbuljong
Salt & peppar
Skär upp blomkålen i lagoma buketter, lägg i kastrull och fyll på med vatten, tillsätt buljongtärningarna och koka blomkålen mjuk. Under tiden, riv ingefära, skalet av citronen och blanda med 2dl av grädden, koka upp och sila sedan bort ingefäran och citronskalet. När blomkålen mjuknat, lägg den i en hög mixer/blender (alternativt mixerstav, men inte matberedare, det blir inte bra konsistens) tillsammans med en del av vattnet och all kokad grädde. Mixa och smaka efter hand av med salt, peppar, pressad citron, resten av grädden och en del av blomkålsvattnet. Soppan ska ha en fluffig (men inte för tjock) konsistens. Kan med fördel serveras med baconkrisp, eller ett gott bröd med eget kryddsmör.
Jag åt för ungefär sex timmar sedan och står mig fortfarande, utan vare sig bröd eller bacon till... Imorgon blir det mandelpanerad fisk med haricot verts och en kall sås, och någon potatis till Ingrid får jag väl koka upp också. Jag gillar att middagsplanera och storhandla!
Det kanske näst näst näst bästa...
När sötsuget bankar på dörren (ja jag hade ingen som helst karaktär i helgen, har ohejdat ätit tårta, kex till osten, potatis och annat "förbjudet"), och man vet om att det finns en burk kvarglömd knäck från julens frosseri i kylen... Då är det bra att ha en bit brie, och göra en stor kopp snabbkaffe med grädde. Fungerar oerhört bra för att mota bort det värsta suget.
Den lilla sjukisen sover och den stora, som jag nästan trodde skulle kunna gå på förskolan imorgon, hon ligger i soffan framför tv:n med feber igen. Ringde till 1177 som tyckte att vi kunde avvakta med läkarbesök eftersom båda barnen trots feber har rätt ok allmäntillstånd. När jag senare pratade med en av tjejerna på Ingrids avdelning fick jag veta att hon inte var ensam om att vara hemma med feber och hosta. Så vi tar det lugnt imorgon också, bättre att vila en dag extra än att ta ut sig i förtid på förskolan.
Pysselalster. Små stjärnor strödda över bordet och pappersbitar med tandborstar på. Sötast är den kattliknande kaninen på teckningen i förgrunden!
De överlappar varandra
Nu när den stora börjar bli lite bättre, ingen feber på morgonen och mycket bättre i hostan, så började den lilla kännas febrig under natten. Nu på morgonen hade hon över 38 grader men är sitt vanliga babbliga, glada jag, och äter som hon brukar. Så jag är väl inte jätteorolig men hoppas att hon är frisk (eller åtminstone inte påtagligt sjuk) när vi ska åka tåg på torsdag.
Och vad upptäckte jag igår? Jo Märtas första tand är på väg! Ändå har hon varit mindre dreglig och bitig på sistone. Idag känns den med fingret, får se hur länge det dröjer innan den känns när hon äter, men hon har faktiskt slutat med bitandet när jag ammar henne. Vad spännande det ska bli att se hur hon ser ut med ett icke tandlöst leende!
Fördriver dagarna med att spela tv-spel (Ingrid blir RASANDE om hon inte vinner, dvs inte så kul i längden), bygger plusplus, pysslar & limmar samt ser på Barnkanalen. Men om hon känns feberfri resten av dagen blir det förskolan imorgon, inte minst för att jag behöver komma ut på mina promenader igen, förutom lite pulkaåkning och två träningspass har jag suttit på rumpan i en vecka.
Så här fint blev det med den nya lampan i vardagsrummet, väldigt behagligt ljus, är mycket nöjd!
Skaka rumpa
Jag, JAG, tjejen med noll taktsinne, har alltså ikväll varit på zumba! Hängde med förvånansvärt bra i många rörelser även om just det där med att kunna skaka på höfter och rumpa inte riktigt finns genetiskt kodat hos mig...
Annars idag har bi åkt pulka (även Märta, och idag inte alls lika skräckslagen som igår, nej nu log hon faktiskt efteråt!), i bitande snålblåst, fikat (inte det minsta low carb, imorgon är det riktiga tag som gäller igen, man får inte ha helg för ofta eller för länge!!), kollat ikapp på Sherlock Holmes-serien och faktiskt fått Märta att sova två gånger under dagen, inomhus! Trumvirvel!
Ingrid har feber och får vara hemma en dag till, åtminstone, trots att hon själv tycker att hon kan gå på förskolan imorgon. Men om man är 4 år och ber om att få lämna matbordet för att man behöver vila, och då kryper upp i sängen och somnar för kvällen, är man inte pigg nog att röja med kompisarna på förskolan tyvärr.
Vi kanske blir hemma tills vi åker, förhoppningsvis är hon bättre i övermogen. Det vore bra om hon hann få träffa kompisarna innan hon blir ivägdragen upp till Jämtland igen, för hur "roliga" vi än försöker vara så slår det ju inte häng med förskolekompisarna.
Min lilla sjuka skruttis, från i fredags, då hon gick i särken hela dagen...
Födelsedagen!
Ja så blev hon fyra år, flickebarnet med den dramatiska entrén. Vi väckte henne med sång, och motvilligt klev hon upp för att sedan med stor entusiasm ta sig an presentberget!
Ingrid hänger med i tårtverkstaden.
Tårtan!
...och sedan blåstes ljusen ut, utan att ett enda hårstrå gick upp i rök!
Hej och hå! Trots att hon varit sjuk, och även idag haft feber, knatade hon upp för backen om och om igen, och åkte ner i en väldans fart!
Temat i år skulle man kunna säga är smått, två stora legopaket och "pusselbitar", men även bland annat ett spel, nya vinterskor och en stor låda med målargrejer. Hon fick sin vita tårta med en prinsessa (och massor av blommor på), och sedan gick vi ut till pulkbacken och åkte gång på gång på gång. Barnet somnade sedan nöjt efter middagen, den beställda fiskrätten och ett stort glas mjölk. Innan dess hann hon måla en tavla med hjälp av farmor som visade hur man skulle blanda färgerna, den sätter vi upp imorgon när den torkat!
Ett lego-kafé! Många små bitar...
Tårtan!
Hon fick sätta ut ljusen på tårtan själv...
...och sedan blåstes ljusen ut, utan att ett enda hårstrå gick upp i rök!
Hej och hå! Trots att hon varit sjuk, och även idag haft feber, knatade hon upp för backen om och om igen, och åkte ner i en väldans fart!
Härliga tider
Idag är det tänkt att jag ska fixa det sista här hemma, men har fortfarande en sjukling att ta hand om och skrikbebis. Dessutom är jag fruktansvärt trött, precis när vi skulle släcka ner igår kväll började Ingrid hosta otäckt och grät, Mikael fick hjälpa henne ner ur sängen efter att jag klättrat upp och konstaterat att hon var brännhet och troligen hade krupp. Stackars liten, hon fick knappt luft. Tog ut henne en stund för friskluft, hon invirad i en filt och jag i täckbyxor och jacka, men tyckte inte det hjälpte vidare bra. Som "tur" är så har hon ju fått sån här skällande hosta förut, och då fick vi medicin utskrivet, efter en hel del trugande fick hon i sig den och Alvedon. Vi satt sedan i soffan och läste saga tills dess febern gått ner, och efter det kunde hon sova hela natten.
Den lilla banditen fick välling igår kväll, men vaknade ändå två gånger innan midnatt för mat, men mellan kl ett och tills nu har hon nog bara ätit en gång. Och hon ligger fortfarande och sover.
Jag antar att det bara är att dra i sig en balja kaffe och ta itu med den här dagen, hur gärna jag än skulle vilja lägga mig igen (vilket jag också gjorde en stund i Ingrids säng när jag ändå var där uppe på hennes loft och kollade tempen)...
Vikten av den dagliga promenaden
Det är näst intill omöjligt att söva den lilla bråkstaken utan promenad och friskluft. Istället för sina 2-4 timmars sömn på förmiddagen/mitt på dagen har hon sovit i 45 minuter. Låg över en timme i sängen och buffade, ammade, vaggade och alla andra annars gångbara trick för att få henne att sova, men inget är så effektivt som en promenad.
Har just gjort ett sista försök, lagt henne i vagnen (som står i hallen) och fick i henne den sista slurken välling blandad med mjölk (kall, precis som storasyster ville ha den). Det verkar eventuellt fungera, förhoppningsvis kan jag få lite gjort nu. Skönt att den stora är självgående!
En befängd idé, sova alltså. Struntprat tyckte Märta, som inte ens lockades av att få sova på mammas mage...
Hemmadagmed småttingarna
Vaknade till en hostande nästan 4-åring, så för att inte riskera att hon är dunderförkyld i helgen då farmor och farfar kommer tog vi oss en lat dag hemma. Ska fortsätta med städningen, byta lite sängkläder och vika tvätt, och i eftermiddag när maken kommit hem åker jag nog iväg med lite saker till återvinningen.
Igår var jag på Svettis med en av granntjejerna, himla kul, även om jag har bedrövlig koordinationsförmåga och inte kunde göra alla övningar (magövningar går ju inte när man blivit snittad och på grund av mina värkande handleder kunde jag inte göra armhävningarna ordentligt). Om inte förkylningen eskalerar för min del blir det nog ett pass i helgen också.
Är sugen på lite skidåkning men det får vänta ett par dagar, kan inte åka iväg själv med Märta, eftersom jag inte får upp henne på ryggen i Ergoselen utan hjälp. Får se hur jag gör när vi åker till Jämtland nästa vecka, det finns ju skidor där som jag kan använda, och med tre par strumpor kan jag använda mammas gamla pjäxor, men skidor till Ingrid får jag nog släpa med mig.
Måste bara säga att det är så skönt med två barn, den lilla har sin stora idol i sin storasyster och den stora tycker jättemycket om att leka med sin lillasyster. De underhåller redan varandra och för det mesta är Ingrid snäll mot Märta, lite hårdhänt i lekarna ibland bara, så man får hålla ett öga på dem...
Lite Miyazaki i det nyinstallerade tv- och mysrummet här på morgonkvisten, Märta är supernöjd bara över att få hänga med sin favvosyrra!
Om man blev rik av att städa...
...skulle jag vara miljonär. Det här måste vara den grisigaste årstiden. På våren är det förvisso lerigt men då oftast så pass varmt att man kan ta av se skitigaste kläderna och skorna utomhus. Nu på vintern sandas och grusas alla vägar, samt trappen upp, och allt följer med in tillsammans med massor av snö. Eftersom vår hall är en klinkersyta mellan köket och resten av lägenheten dras gruset med när man passerar och återfinns sedan i alla rum. Som en fin bonus måste vi också ha vagnen ståendes i hallen över natten, och då snön tinar från julen följer småsten och gegga med. Förra året lade jag ut tidningar i hallen under vintern, och det lutar åt att jag gör detsamma i år, så slipper jag åtminstone momentet med torkning av golvet!
Och annars? Jo jag är lite förkyld, men utan feber, ska känna efter lite under dagen om jag är frisk nog att gå på Svettis ikväll. Dagens stora uppdrag blir nog även att komma iväg och handla inför helgen samt tanka i bilen. Och varför inte köra ett par maskiner tvätt?
Kan man på något sätt se att jag faktiskt städade hallen igår eftermiddag? När jag blir stor ska jag ha en hall som är lättare att hålla ren och som inte fungerar som passage mellan resten av rummen i huset/lägenheten...
Min lilla skrutit
Hon har vänt sig, men vägrar göra det numera. Hon kan snurra runt på mage men inte kravla sig framåt. Men helt plötsligt har hon blivit ett sitta-själv-proffs!
Testade att blanda vällingen med mjölk, en liten framgång, inga vilda protester denna gång. Och jag känner mig inte direkt tvungen att sluta amma bums, så vi kör lite gradvis tillvänjning med nappflaskan. Dagens stora tumme ner från Märta var Nestlés hallon/banan-gröt, jag trodde hon skulle kräkas av den, tur det bara var ett smakprov, men jag gör ju ändå egen havregrynsgröt med rivet äpple till henne, den är mycket mer poppis.
Och när jag ändå håller på så kan jag ju dela med mig av dagens middag: makens smarriga hamburgare med bacon, i lchf-bröd. Gott!
Dåligt foto, men ni ser ju, den här bebisen har kontroll över sin torso hon!
Och när jag ändå håller på så kan jag ju dela med mig av dagens middag: makens smarriga hamburgare med bacon, i lchf-bröd. Gott!
Målkavajen
Förra gången jag var på väg ner köpte jag den här kavajen från Kookai, utan att ha koll på franska storlekar. Jag kom aldrig i den innan jag gick upp igen och dessutom blev med barn. Tänker att den skulle vara fin till jeans, men det krävs en hel del innan det ser snyggt ut, i dagsläget går den på men det är nog en skollinjal mellan knapp och hål, och armarna går inte att röra...
Jag kallar den för målkavajen, när den där sitter snyggt är jag i mål. Har tappat strax över tre kilo sedan nyår, så jag är på väg!
Med lite goda vanor och lite möda kanske jag kan se mig själv i den här till hösten..?
Hon är så söt när hon sover...
Den där låten med Bo Kaspers, den är så bra. Och hon är så söt, även när hon inte sover, men då är det lite tyst och lugnt åtminstone! Märta fick följa med om på Ingrids avdelning på förskolan idag, men vi kunde inte stanna så länge, för hon "pratade" så att de andra barnen började hålla för öronen... Röstresurserna är det inget fel på!
Jag har en del att göra, påbörjade röjningen i förmiddags... Har barnet för mycket saker eller för dålig rutin på att plocka undan? Kanske en kombination av båda sakerna.
Tog en skön promenad imorse men nu håller jag mig inne, det är en del att stöka på med inför helgen, även om det nu bara blir Mikaels föräldrar här. Vi tar och firar Ingrid med mina föräldrar uppe i Jämtland istället, när lugnet lagt sig efter begravningen.
Man får passa på så länge man kan, ha henne sovandes i famnen en stund och sedan försiktigt lägga ner henne i soffan...
Jag har en del att göra, påbörjade röjningen i förmiddags... Har barnet för mycket saker eller för dålig rutin på att plocka undan? Kanske en kombination av båda sakerna.
Vintersportande
Idag var det stor skidpremiär! Vi tog bilen till Lida (dit resten av alla vinterentusiaster söder om söder också åkt) och körde deras uppspårade slinga på 800 meter, ett varv. Inte mycket till träning men det viktigaste var att Ingrid fick åka, och så duktig hon var och kämpade sig fram, trots många fall. Jag hade Märta på ryggen i selen, kändes som en varm gosig ryggsäck, inga problem alls balansmässigt.
Det gick inte fort, vi blev varvade många många gånger, men det gick åtminstone mer framåt än nedåt!
Den där sorgen
Mitt i allt som är roligt, som middagen igår, känner jag en sådan sorg och saknad efter mormor. Hon gick bort förra veckan och redan känns det som så länge sedan, kanske för att det var på julafton vi hade vårt sista längre samtal. Det var ett rörigt och sluddrigt samtal, om jag hade fått göra om det hade jag berättat hur mycket hon betydde för mig, för oss alla. Hur mycket jag skulle sakna henne den dag hon inte längre skulle finnas med oss. Men istället pratade vi om maten, om kakorna, om vilka som var där och firade jul, helt vanliga saker utan egentlig substans. Att det sedan gick så snabbt att jag inte hann prata med henne något mer. Är innerligt glad att jag bokade den där resan och hann sitta vid hennes sida den där sista kvällen, men mest av allt önskar jag att inget hade hänt och att jag fortfarande skulle kunna lyfta luren och ringa henne, bara för att småprata lite.
Jag ska sova nu. Skjutsade hem två av tjejerna inatt och kom inte i säng förrän runt klockan tre, väcktes sedan av att Ingrid fått för sig att det är en bra idé att klättra på sin mamma. Och sedan började Märta tjoa. Vad kan jag ha skrapat ihop, fyra timmars sömn kanske?
Somnade till "Röjar-Ralf" efter middagen... Hoppas på lättare sinne och inte för kallt imorgon, i sådana fall tar vi en familjepremiärtur på skidor, jag och maken med våra nya utrustningar och Ingrid med säsongsnya skidstavar (de gamla har vi lagt på något riktigt bra ställe, som vi länge längre minns!) och Märta får väl åka sele eller pulka.
Nu börjar det kännas som vinter på riktigt, hoppas inte allt smälter bort utan får ligga kvar till slutet av mars åtminstone...
Husmodersmeditation
Min nya grej, tidigare djupt avskydd, är att stryka. Det är något lugnande över att stå där och stryka bort skrynklor från dukar och handdukar. Nästa projekt är nog att ta mig an makens skjortor...
Den här linneduken har inte använts sedan julen 2012, hur länge den får förbli ren vågar jag inte spekulera i dock... ;)
Äntligen fredag
När man som vi, varit borta eller bara haft lediga dagar i en månad har alla rutiner kommit i obalans. Därför känna det lite extra skönt med fredag nu, imorgon kommer barnen väcka mig istället för väckarklockan, vilket innebär sovmorgon! Tack och bock gener och socialt arv, jag hade gått sönder om jag fått barn som piskade upp mig halv sex varje morgon...
Ikväll ska jag iväg på tjejmiddag hos Emma, och det var inte igår det hände sist kan jag lova! Ska bli så mysigt att hänga med henne, plus hennes mamma, syster och kompisar. Det blir ju inte alls samma umgänge nu förtiden då vi båda har barn och dessutom bor på varsin sida om södra stan. Jag lovade att fixa efterrätt, så tills Ingrid ska hämtas på förskolan ska jag fundera ut något bra, gärna både gott och kolhydratfattigt!
Äter för en gångs skull faktiskt lunch idag, för morgonen blev lite jäktig, det tar ju en faslig tid numera att äta frukost, en storasyster som blir otroligt distraherad av sin lillasyster (en skål med yoghurt och corn flakes tar drygt en halvtimme att få i sig visst)! Igår gjorde jag en gryta med kött, grönsaker, röd curry och kokosmjölk, köttet gick åt men det blev em hel del sås och grönsaker kvar, perfekt portion till mig nu när jag kom hem från mammagruppen. Vi pratade mat och fick med mig två häften med tips kring mat och lite recept, ska försöka komma igång med det där lite mer på allvar när lugnet lagt sig efter nästa jämtlandsresa.
Fick åka med en av granntjejerna ner, Mikael skrapade förvisso fram bilen igår kväll men då jag inte blir klok på vare sig motor- eller kupévärmare så är jag inte det minsta sugen på att köra igång den. Men ikväll är jag ju så illa tvungen, att åka kollektivt till Emma tar 1,5-2 timmar, så jag får allt sätta mig i den kalla bilen, och innan dess återigen gräva fram den, för här snöar det för fullt igen!
Men imorse var det så fint, sånt där väder man vill åka skidor i, med en liten matsäck med sig och höra snön gnissla under en i spåret. Åtta minusgrader och alldeles stilla idag med...
Soffsällskapet
Efter gårdagens vaccinationsspruta är Märta lite slagen, men det går nog över. Under tiden gosar vi framför tv:n, tills det är dags att hämta Ingrid om en timme.
Hålla handen, så att man kan somna om, tryggt!
Härligt vinterväder
Försöker komma ut så mycket som möjligt, igår blev det en timmes promenad även på kvällen, det är ju så viktigt att få sol på näsan den här tiden på året. Idag tog jag en promenad direkt efter lämningen av Ingrid på förskolan, skottade jag av trappan när jag kom hem igen och sedan gick jag på en timmes promenad med granntjejerna. Lite lite jobbigt är det ju att gå i snön med min teutonia, hjulen är inte alls anpassade för det här underlaget men jag får väl se det som ett träningspass i sig!
Märta sover så gott i vagnen ute. Men nu ska jag sätta mig och vila, tina upp de frusna låren och se på ännu ett avsnitt av Life Unexpected på Netflix. Och dricka upp frukostkaffet som jag i vanlig ordning inte fick i mig...
Några minusgrader, nysnö, vindstilla och solsken. En perfekt vinterdag! Vilken dag som helst ska jag försöka befria bilen från snön också...
Några extra meter
Efter lämningen imorse tog jag en promenad i närområdet, och på vägen till BVC hoppade jag av efter en tredjedel av vägen och gick sista biten ner till centrum. Kom faktiskt fram samtidigt som bussen, som gör en jättesväng extra. Efter att ha vägt guldklimpen så konstaterade jag att det var nästan en kvart kvar till nästa buss och började därför gå hem, hann två tredjedelar av vägen innan bussen körde om mig. Det var så himla skönt promenadväder idag, några minusgrader och vindstilla, och sedan jag gick över på lågkolhydratkost igen har mina besvär med urinvägarna försvunnit, det höll mig fången hemma hela november och december. Så förutom en lugnare mage, viktnedgång och minskat sötsug kan jag vara ute igen, hurra!
Barnen har fått tv- och mysrum i gästrummet, blev en succé med en gång!
Knåpade ihop en halvmil idag och ska ut en sväng till när Mikael kommit hem. Med eller utan bebis, den stora slängs i säng om en timme. Dags nu för lite middag, bara jag kan lägga ifrån mig den här busen...
Jag är en mänsklig madrass, men vad gör det när hon är så goooosig!
Barnen har fått tv- och mysrum i gästrummet, blev en succé med en gång!
En garderob i svart
Att få på sig ett plagg och att det passar är två mycket skilda saker. Går igenom garderoben (mina svarta favoriter klarade sig i den stora rensningen) för att hitta en lämplig klänning till begravningen, men just nu ser det ut som om jag behöver tappa 7-8 kilo på två veckor eller ta amningsklänningen. Till barnen beställde jag kläder från Zara, i grått, för även om etikettboken säger att barn kan ha sina vanliga festkläder på en begravning känns det inte rätt med multifärgat och tryck med Hello Kitty, Barbapappa eller glittriga fjärilar.
Någonstans är jag ju lite nöjd över att faktiskt komma i storlek 40 men det är med "hellre än bra-anda" jag lyckas få på (men knappt av!) mig det här ålskinnet...
Så seg
Varje gång jag tagit åksjuketabletter på sistone har jag varit utslagen även dygnet efteråt. Idag blev det därför inga stordåd uträttade, tog lite hand om högarna med ren tvätt, strök lite, men annars har jag nästan bara suttit i soffan och sett på serier. Märta har somnat i min famn två gånger under dagen, vilket också gjort att jag inte fått något gjort.
Imorgon bör jag vara som folk igen, då har jag lite att göra, några telefonsamtal att ringa, ett besök på BVC och så ska jag ta itu med bokningen av nästa resa till Jämtland. Det lutar åt tåg även denna gång, för det är halva kostnaden mot att ta bilen, och så slipper jag köra i vinterväglag. En andra resa gör att ta avsked, nu något lättare, nu vet jag ju att hon fått ro. Men jag känner mig ledsen hela tiden, saknar henne så.
All denna tid jag sitter bort...
Idag var det så åter dags att packa väskorna, tåget som skulle ta oss till Stockholm igen gick strax efter elva i förmiddags och vi har alltså tillbringat hela dagen på tåget. Så pass lång tid att vi till slut tröttnade och klev av i Uppsala... Vårt tåg fick något tekniskt fel och kunde bara köra max 80km/h från ungefär Bollnäs. För ca två timmar sedan skulle vi ha kommit fram men nu sitter jag istället på uppsalapendeln och hoppas på flyt resten av resan.
Imorgon, när datumet för begravningen är bestämt, så ska jag boka nästa resa upp till Jämtland. Håller tummarna för färre förseningar då...
Märta sov gott i babyskyddet medan jag och Ingrid läste gamla Bamsetidningar från 90-talet.
Snabbvisit i fjällen
Idag tog vi oss en tur upp till Gräftåvallen, som sardiner i sin ask satt vi ihopklämda i bilen, men utan stora mängder packning som tur var. Vi nöjde oss med en dagstur, åt lite korv, drack kaffe, njöt av värmen från kaminen och bara tog det lugnt.
För min och barnens del blir det ju en resa till Jämtland snart igen, för mormors begravning och då kommer vi nog stanna veckan ut. Försöka hinna med lite skidåkning, idag var det dels lite för kallt och sedan kom vi iväg lite sent.
Känns lite som om vi bara åker hem och vänder, men det ska hinnas med BVC-besök, Ingrids födelsedagsfirande, barnkalas, Mikaels resa till Bryssel och lite annat smått och gott. Snön har fallit även i Stockholm och kanske får vi tillfälle att testa våra nya skidutrustningar, och med lite tur är flygfältet plogat i vinter så att man kan gå promenader där. Och jag hade tänkt börja gå på svettispassen i Rikstenhallen på onsdagarna, skönt att det är så nära!
Det var elva grader inomhus när vi kom till stugan, då slänger man ogärna av sig ytterkläderna med en gång...
Vintertid
Idag har Ingrid fått rasa av sig lite ute i snön. Vi skruvade ihop den nya snowracern och åkte i slänterna här på gården. Och så har vi skottat, bitvis var snön rätt tung eftersom det har smält och frusit på omvartannat. Nu sitter vi med röda rosor på kinderna (-11 grader ute) och fikar en stund framför Barnkanalen medan Märta sover kvar som en liten ombonad kåldolme ute i vagnen.
Små kalla fingrar får nya varma vantar av mormor!
Snölek med mormor ute på åkern!
Mammas lilla gosekorv...
Ingrid ute på åkern. Åka ner - kommendera sin mor att dra upp snowracern...
Snölek med mormor ute på åkern!
Mammas lilla gosekorv...
Som om allt var som vanligt
Jag och mamma åkte med barnen till morfar, vi fikade. Hela tiden kändes det som om mormor vilken sekund som helst skulle komma in, fråga om kaffet var för svagt, eller om hon skulle lägga upp mer på kakfatet. Men det förblev tyst.
Innan vi åkte därifrån gick jag in i hennes rum och snusade i mig lukten av mormor. Som någon tvål, och sköljmedel... Mormor luktade alltid så rent, som om hon sekunden innan just hade tvålat in sig.
Hemma gick vi igenom lite dikter och förslag på minnesord till dödsannonsen, och jag undrar vad hon själv skulle gilla, något utan så mycket krusiduller, något enkelt men innerligt. Något varmt och kärleksfullt utan att brodera ut det för mycket. Och utan prat om Gud, jag minns en jul gör rätt många år sedan när min morbror fick ett infall att högläsa julevangeliet och hon svarade "Men vi har väl aldrig varit religiösa i den här familjen!".
Nu väntar planering av begravning, för mamma, min moster och morfar. Och en resa hem för min del om några dagar, till en vardag då jag inte längre har mormor att ringa och småprata med. Det känns väldigt konstigt, och kommer ta ett tag innan det sjunker in på riktigt.
En sista suck
Igår hämtade pappa oss vid Östersunds tågstation och vi åkte direkt upp till mormor på sjukhuset. Vi sa hej, hon uppfattade att jag och barnen kommit dit men inte så mycket mer. Ingrid fick följa med pappa på jobbet medan jag och Märta var kvar på sjukhuset ett par timmar. Hon hade så ont. När vi åkte därifrån sov hon, och vaknade sedan aldrig riktigt till igen. Min morbror och moster vakade vid hennes sida och strax innan halv tre inatt tog hon sitt sista andetag. Vi är i sorg men samtidigt lättade över att hennes kropp fått ro från de fruktansvärda smärtor hon fick utstå sista tiden. Ännu en underbar människa har förlorat mot cancern.
Ingen borde behöva sluta sitt liv såhär. Tack fina mormor för allt.
Stilla natt
Jag har gråtit till och från hela dagen, under mammapromenaden, då jag mötte en annan mammakompis vid hämtningen av Ingrid. Och sedan inne på förskolan, och fick förklara mig för dottern som undrade varför hennes mamma var så ledsen. Hon är så fin, och så lillgammal. "Jag älskar gammelmormor, jag vill inte att hon ska dö!" sa hon, och grät.
Det blir en tung resa upp.
Såhär vill jag minnas henne. Vid köksbordet, med sitt senaste barnbarnsbarn, min lilla Märta. Jag är glad att mina barn hunnit träffa henne, mormor.
När det inte riktigt blir som man tänkt det
Idag hade jag planerat att del ut Ingrids kalasinbjudningar, efter att ha hittat söta kort på Ikea. Men det får vänta. Med stor sorg i hjärtat åker vi upp till Jämtland för att ta avsked, och jag hoppas att lilla älskade mormor klarar ett dygn till. Jag säger som Mattis om Skallepär; hon fattas mig. Så oerhört mycket.
Nu vänder vi tillbaka
Jag och maken ska gå och lägga oss innan kl 02. Hur crazy är inte det då? Dock är det nog en av våra bättre idéer, om 7-8 timmar börjar alarmen sin terror...
Det var nog bra att springa på Ikea och bära tunga saker. Av två skäl. 1. Jag är faktiskt småtrött nu. 2. Vågen visade på minus igen. Jag får bara en pyttig "muffin top" av mina Levis nu. Det går åt rätt håll.
Men imorgon ska jag äta frukost, annars orkar jag nog inte med förmiddagens mammapromenad.
Imorgon ska jag även ta itu med den numera rena tvätten, den här stapeln får mig att vilja ropa "avalaaaaanche" och sätta av åt en annat håll!
Du kära gamla Volvo
Idag kom vi iväg! Hämtade upp Emma och en av döttrarna och åkte till Ikea, där ungefär halva Stockholm också tänkt tillbringa denna trettondag. Det köptes köksbord, stolar, ett skåp och massor av andra saker. Allt detta, trots tre barn i baksätet, gick in i Volvon, den är fenomenalt bra på att sluka platta paket!
Efter kånkande och baxande fick vi upp alla saker, och barnen, som var rätt trötta och jobbiga, fick i sig lite mat. Och jag tog en kaffe, min andra idag, och det enda jag fått i mig fram till middagen, glömde bort frukosten och på Ikea är det svårt att äta low carb (förutom i restaurangen på översta planet, där man kan välja bort kolhydraterna såklart men även få köa i 30 min med två överaktiva barn).
Men hemma var ju käre maken, med pulled pork färdig i ugnen! Nu är jag så mätt och trött... Imorgon är det återigen dags för förskola, mammapromenad och vardagsfixet. Känns helt okej efter en lång och slapp julledighet!
Gosepluttarna tävlar i tokiga miner vid middagsbordet...
Sova samma säng...
Jag har aldrig förstått dem som vill sova med sina barn tills de är i skolåldern. Det är trångt, varmt, man blir petad i ögonen med små sylvassa naglar, väcks miljoner gånger för att hämta vatten, dra upp täcket som nästan hamnat nere på golvet, den stora kan börja hojta att hon vill ha en macka vid fyratiden. Till detta de vanliga avbrotten för amning, och nu det senaste, en liten en som ligger och munpruttar mig i ansiktet.
Men att vakna med de här små skitungarna, det är gosigt!
Hon "pratar", drar mig i håret, biter mig i brösten och drar allting i sin närhet över sig så jag måste rädda henne från "kuddmonstret". Och sedan ler hon, stort och oemotståndligt...
En sketen söndag
Att påstå att planerna var stora är väl att överdriva, men jag hade ju häng med bästa Emma inplanerat idag! Men det verkar som om min kropp håller på att "tända av" från mitt sockerstinna leverne, vaknade och kände mig bakfull i morse. Har varit skakis och haft yrsel. Trodde det kunde vara influensa på gång men inga andra symptom, så jag misstänker att det beror på att tillförseln av kolhydrater har minskat rejält...
Nu mår jag okej, men känner mig inte körduglig. Det blev ännu en hemmadag, vilket förvisso är rätt skönt när det är så här tråkigt väder, men jag ville ju socialisera!
Men en bra sak idag var första invigningen efter nyår, 10% av den planerade viktminskningen minsann! Det mesta är sannolikt vätska eftersom kroppen inte binder lika mycket utan kolhydrater. Men mig gör det inget, minus på vågen är detsamma som plus för humöret.
Man vet att man är småbarnsförälder...
När man nästan aldrig stänger dörren helt när man går på toaletten. För vilken sekund som helst kommer den ändå slitas upp av en nästan fyraåring som tappat bort en sko till senaste Barbie-dockan eller något annat otroligt viktigt. Och då är det lika bra att vara beredd, och i bästa fall kunna lösa problemet på håll genom att sitta och gasta genom den där dörrspringan...
Idag står tvätt och plock på schemat. Berget i hallen var i höjd med Åreskutan och lavinfaran överhängande... Ändå körde jag ett par maskiner innan vi åkte från Varberg, men smutstvättskällan sinar aldrig! Ägnade mig även åt lite barnmatslagning till frukosten (okej, den lätta lunchen, ungarna vaknade först vid tio, vi är sjukt bortskämda med sömn!), kokade upp en rejäl sats havregrynsgröt med rivet äpple, som efter att Märta fått en liten portion hälls upp i iskubsformar och stoppas in i frysen. Smidigt att bara kunna ta ut 2-3 kuber och värma i micron, och det är ju sjukt mycket billigare än att köpa "babygröt" som man rör ut i vatten. Har lite olika rotfrukts- och fruktpuréer i frysen och även en omgång köttgryta, det är ju jättelätt att göra!
Och sekunderna senare dök ett Ingrid-huvud upp i dörren för att sedan höra henne gasta till maken "mamma kissar och bajsar!". Privatliv är för folk utan barn/övre medelålders med utflugna barn. Ändå är toaletten det ställe där man ändå är mest fredad i hemmet...
Nytt år, nygamla vanor
I år ska jag försöka ruska liv i mig själv, komma ur soffan lite oftare. Klassiskt mål sisådär någon dag in på året!
Jag och maken gör återigen ett gemensamt försök med LCHF. Jag har gjort ett frö- och nötbröd (mandlar, valnötter, hasselnötter, pumpakärnor, pinjenötter, linfrön, solrosfrön, sesamfrön) som maken tyckte var förskräckligt, det påminner väl lite om sådana där "frökorvar" man hänger upp åt fåglarna vintertid. Fungerade bra med en skiva ost på men kanske inget att bjuda på. Dock är det ett bra sätt att inte behöva röra om alla vanor man faktiskt har, och frukosten behöver inte bara bestå av yoghurt & bär eller äggröra & bacon. Ägg blir jag nämligen väldigt less på snabbt, och LCHF innebär ofta en bas bestående av ägg...
Men det är skönt att vara igång, märker direkt på kroppen att den mår bättre utan de värsta kolhydraterna (bröd, potatis, socker, pasta, ris), även om vi "fuskat" lite och haft morötter och rotselleri i gryta. Idag kom jag i mina Levis utan att få bygdens värsta muffintop, svullnaden i kroppen är påtagligt mindre efter bara ett par dagar.
Nästa vecka åker jag och barnen upp till Jämtland ett par dagar, hoppas kunna hålla mig till min low carb-linje även då. Sist föll det ju på att det var svårt att umgås utan kolhydrater men jag kan ju faktiskt baka själv och ta med mig tex kokostoppar (superenkelt att ersätta sockret rakt av med stevia) när jag är bortbjuden.
Vad har ni för mål i år?
