enkoppkaffetilltack

Jag var så nära att inte ta mig iväg på Svettispasset ikväll, men då jag känner min karaktär rätt väl vid det här laget så gick jag dit, huvudvärk och snornäsa till trots. Passet var det jobbigaste hittills, jag körde lite magövningar också, men belastade bara de övre musklerna eftersom jag inte ska belasta de nedre, samt att det gör riktigt ont om jag ens försöker det. 

Jag har huvudvärken från helvetet, tror det är sockerreceptorerna som insett vilket fattigt liv de lever nu och därför protesterar vilt. Ska ge dem på moppo med en balja kaffe, så fort jag lyckats slita mig från den sovande söta banditen (hon stjäl fortfarande en hel del sömn, därav smeknamnet). 

Så fort det går, för över en månad sedan sågs vi sist och jag får inte in det. Ändå. Det här vill jag berätta för dig mormor, att Märta är en superskön unge, hon låter ömsom som en kaffebryggare med sitt bubblande och ömsom som något läskigt pyre ur en zombiefilm... Och hon sitter upp och leker, alldeles själv!

Varje besök går så rasande fort, om det inte vore för att Ingrid börjar klättra på väggarna och saknar kompisarna skulle jag kunna stanna en vecka till. Framförallt nu när all snö visst försvunnit hemma och det var perfekt kramsnö idag...

Vad jag gör vaken nu? Försöker få mammagrisen Märta att sova utan att vara klistrad mot mig... Jag skulle verkligen uppskatta ett toabesök, men då kommer hon skrika och väcka alla andra. Det här är väl en fas det med men jag måste få sova väldigt snart, orkar inte med så många nätter till av avbruten sömn och sitta uppe i mörkret i timmar innan jag till slut lyckas få henne trygg med att ligga ner själv istället för i min famn (och då ligger jag ändå hud mot hud bredvid i sängen). Känner mig ofokuserad och har börjat få ett härligt massivt munsår. Jag och mamma skidade till stora vägen och en liten bit till innan vi vände hemåt igen, väldigt kort tur på väldigt halkiga skidor. Fästvalla ett måste om vi tar oss ut imorgon också!
Gosetrynet, älskade skitungen! 

Varm brasa, hälften av barnen sover och imorgon blir det skidåkning! Vi kom upp till stugan rätt sent, men idag har jag inte bara varit hemma, lunchade med en gammal kompis och sedan tog jag en promenad i det fina vintervädret. Trevligt och skönt!

Tycker alltid att första bilturen i riktigt vinterföre och någon av mina föräldrars manuellt växlade bilar brukar vara rätt läskigt, och nu för tiden stannar jag ofta hellre hemma än sätter mig bakom ratten i onödan. Hemma gör jag förvisso samma sak, använder bara bilen när det verkligen behövs, men den är jag ju van vid att köra. Hur som helst så gick det bra att köra, åkte in till stan och kollade in det sista av rean (bara barnkläder, min plan är att köpa nya kläder till mig själv först om kanske 10 kilo). Fyndade lite av varje och åkte sedan upp på Pingstkyrkans second hand, där jag hittade ett par skidpjäxor i rätt storlek och som passar bindningen på skidorna uppe i stugan, så slipper jag låna mammas gamla båtar med tre lager tjocksockar (böjningen vid tån hamnar helt fel när man åker i för stora pjäxor). Väl spenderade 20 kr tycker jag! Hittade även en body och en tröja till Märta, tyvärr alltid svårare att hitta plagg till Ingrid, större barn sliter ju mer på kläderna och fläckar ner dem.
Naturen kan den, blommolin (heter den så?) är som ett litet konstverk. Blir mums till köttbullarna!

Mina bihålor samlar på sig minsann, hela huvudet tycks vara på väg att fyllas med snor. Och den lilla fröken hade svårt att sova på grund av täppt liten näsa, som tur är så kan hon sova rätt bra på sidan, och fick en lite högre kudde.

Så fort det går med de små, känns som det inte var länge sedan (julen) vi fick palla upp henne med handdukar när hon skulle sitta i matstolen. Nu sitter hon utan stöd, som om hon aldrig gjort annat...

Det har varit en rätt lugn lördag, var ute på förmiddagen med pappa, Märta (som fick sitta i babyskyddet, påbylsad och under en filt, så hon var varmast av oss alla när vi gick in igen efter en timme) och Ingrid, åkte lite snowracer, men det var lite för mycket fluffig snö så den sjönk bara genom. Åkte en liten tur bakom garaget men vi får nog försöka hitta någon bättre backe, där snön packats samman lite.
Ingrid samlade pinnar till en brasa...

...och testade nya skidorna, men de behöver justeras lite innan de sitter riktigt bra.
Vi hade ju lovat att hjälpa till med snön, så Ingrid drog sitt strå till stacken och körde lite snöslunga med morfar!

När vi åkte till Lit sken solen, men när vi kom fram var det grått och snöade. Så var tiden kommen för det sista avskedet, begravningen. Det var en fin ljus ceremoni, där mormors värme och omtanke om alla var centralt. Jag grät mig genom det hela, med Märta i knät. Kan fortfarande inte riktigt ändå ta in att hon inte finns längre, så många gånger de senaste veckorna har jag varit på väg att ta upp telefonen för att en sekund senare komma på att det inte går. Hon finns inte längre, det gör ont, och det kommer att göra ont länge till. Jag känner en enorm saknad, hela hela tiden.

Jag klev upp kvart i fem, packade det sista, städade i köket, vek tvätt, gjorde mig i ordning och fick till slut upp resten av familjen och hann med bussen hemifrån med ett par minuter till godo. Nu återstår 4 timmar och 45 minuter. Märta har redan lyckats bajsa ner ett ombyte och Ingrid har ätit sig mätt på kanelgifflar till frukost (när man åker tåg gäller lite andra regler!). Själv har jag laddar upp med kokta ägg och ölkorvar, och såklart har vi massor av frukt och smörgåsar med oss också, inte bara onyttigheter. Tycker det är smidigt att ha med mig matsäck istället för att gå till bistron, åtminstone om man reser med barnen.

Jag har hittills i år tränat mer än vad jag gjorde på hela sista året jag senast hade gymkort. Det är ju bara SÅ mycket roligare med pass än styrketräna, och dessutom har jag ju sällskap nu av granntjejerna. En extra bonus är ju att det tar ca fem minuter att ta sig till passet på onsdagar, till fots!

...så är pengarna (nästan) slut igen! Som jag längtar efter den tid då vi båda har heltidslöner igen, då det finns utrymme för att spara och göra sig skuldfri. Men så länge får vi försöka leva smart och ekonomiskt, tex laga mycket mat från grunden, där kan man spara in massor! Ikväll lagade jag en SÅ god blomkålssoppa, en stadig sådan som även gott och väl räckte till en matlåda till maken imorgon, till en kostnad av ca 45 kr.

När sötsuget bankar på dörren (ja jag hade ingen som helst karaktär i helgen, har ohejdat ätit tårta, kex till osten, potatis och annat "förbjudet"), och man vet om att det finns en burk kvarglömd knäck från julens frosseri i kylen... Då är det bra att ha en bit brie, och göra en stor kopp snabbkaffe med grädde. Fungerar oerhört bra för att mota bort det värsta suget. 

Nu när den stora börjar bli lite bättre, ingen feber på morgonen och mycket bättre i hostan, så började den lilla kännas febrig under natten. Nu på morgonen hade hon över 38 grader men  är sitt vanliga babbliga, glada jag, och äter som hon brukar. Så jag är väl inte jätteorolig men hoppas att hon är frisk (eller åtminstone inte påtagligt sjuk) när vi ska åka tåg på torsdag.

Jag, JAG, tjejen med noll taktsinne, har alltså ikväll varit på zumba! Hängde med förvånansvärt bra i många rörelser även om just det där med att kunna skaka på höfter och rumpa inte riktigt finns genetiskt kodat hos mig...

Ja så blev hon fyra år, flickebarnet med den dramatiska entrén. Vi väckte henne med sång, och motvilligt klev hon upp för att sedan med stor entusiasm ta sig an presentberget! Ingrid hänger med i tårtverkstaden.


Tårtan!


...och sedan blåstes ljusen ut, utan att ett enda hårstrå gick upp i rök!


Hej och hå! Trots att hon varit sjuk, och även idag haft feber, knatade hon upp för backen om och om igen, och åkte ner i en väldans fart!

Idag är det tänkt att jag ska fixa det sista här hemma, men har fortfarande en sjukling att ta hand om och skrikbebis. Dessutom är jag fruktansvärt trött, precis när vi skulle släcka ner igår kväll började Ingrid hosta otäckt och grät, Mikael fick hjälpa henne ner ur sängen efter att jag klättrat upp och konstaterat att hon var brännhet och troligen hade krupp. Stackars liten, hon fick knappt luft. Tog ut henne en stund för friskluft, hon invirad i en filt och jag i täckbyxor och jacka, men tyckte inte det hjälpte vidare bra. Som "tur" är så har hon ju fått sån här skällande hosta förut, och då fick vi medicin utskrivet, efter en hel del trugande fick hon i sig den och Alvedon. Vi satt sedan i soffan och läste saga tills dess febern gått ner, och efter det kunde hon sova hela natten.