Lugnt och skönt

Dottern är lite gnälligare än vanligt men hostar mindre, maken är inne på tredje dagen på kåvepenin och börjar bli sig själv igen. Skönt!

Idag kan vi fira två lyckade "pott-försök"! Ser fram emot en sommar då vi slutar med blöjor, dottern sov utan i natt men jag hade lagt i ett kisslakan, fast det kom inget, en maskin mindre att tvätta. Vi får väl börja så, och se till att hon får kissa på pottan på morgonen. 

Hur har ni andra rutinerade mammor & pappor fått era ungar blöjfria? Några bra knep? Dotterns bästis (som tyvärr flyttade härifrån med sin mamma till Värmland i veckan) på förskolan fick ett fint klistermärke varje gång hon gått på toan istället för att göra i blöjan. Tveksamt om dottern skulle nappa på det dock.

Sitter och suktar efter sommarstuga, så skönt det vore med egen gräsmatta dagar som denna. Men det får nog vänta ett år minst, så att vi fått ihop till en kontantinsats, vilket inte är någon jättesumma förvisso om man kan nöja sig med en kolonstuga på runt 30kvm tex. Drömma drömma drömma... :)

Lilla fröken frisör

Efter att jag fått skrapa och kamma bort massor av skorv ur dotterns hårbotten fick hon gå loss med kammen på mig. Fast efter en stund tröttnade hon på att kamma och började istället hacka mig i huvudet. Jag får väl vara glad över att hon inte hade en sax! :)

Nu är lilla damen nattad och jag ska slå en pling till mina kära föräldrar och tjata på dem att de kommer ner i helgen...


Bara vara hemma

Det är riktigt skönt att ha en hemmadag, vi har fått en del gjort, maken har tex städat massor och jag har kört flera maskiner tvätt, samt myst massor med dottern.

Eftersom det var så himla fint väder idag så blev det grillat till middag! Hel fläskfilé, tzatsiki, tomat- och tapenaderöra, haloumi, sallad, ugnsrostad lök och en tomat- och paprikasallad. Gottigt!

Nu blir det sängen, har ju en lång arbetsvecka framför mig. Eller vänta nu, det är ju bara 2,5 dagar till helg igen! Tjoho!

(Och hur söt får man vara? Dottern vill inte ha solen i ögonen, bäst att både ha keps och solglasögon!)


Hej hopp!

Roligast idag på lekplatsen: hoppa från stenarna!


Andra dagen hemma

Ingen feber men vägrar äta och är himla gnällig. Igår fick maken klämma massor på mina onda axlar eftersom jag får gå och bära på en ledsen tjej halva dagarna. Jag undrar om hon kan gå imorgon? Å andra sidan äter hon alltid bättre på förskolan än hemma, så krafterna återkommer nog bättre om hon inte stannar hemma.

Vi får se hur hon mår efter en sovstund...


Febrig gostjej

Dottern vill bara ha vatten och isglass, ingen frukost, och febern består. Hon är rätt avslagen och ligger mest och myser i sängen med pappas apa Åtta-nio...


Upp upp upp

Febern stiger, men hon dricker bra. Vi får väl se hur hon mår imorgon bitti, hoppas det inte är något långdraget bara...

Jag och maken såg senaste avsnittet av Grey's anatomy tidigare ikväll, det handlade en del om försvunna barn. Tur vi inte såg det innan Ikea-besöket igår... Nu har jag röjt lite mer i sovrummet, så att man kan sova, dags att sluta de gröna, lär ju kunna bli en del spring i natt. Och så blev jag ju väckt av min ljuvliga lilla yrhätta imorse, sisådär kvart i sju... Men hon, och nallen, hade sovit gott inatt med!


Min lilla kräkis

Jag kan räkna antalet kräkningar senaste året på en hand, men idag var det dags igen och efter en stund fick hon feber också. Så nu hänger vi inne på dotterns rum och ser på "Kikis expressbud". Hej hopp, vab imorgon...


Lilla lilla gumman

Jag trodde det var en hund som skällde, men nej, det var dottern som hostade. Så obehagligt att höra hennes ansträngda andning, det där väsandet i luftrören. Så nu är vi på vårdcentralen och väntar på att få träffa läkare.


Det här med barn...

Hur lyckas de se så ljuvliga ut när de sover? Själv dreglar jag, sover ömsom med öppen mun, ömsom pressar tänder och snarkar ibland så att jag väcker mig själv. Maken ser arg ut när han sover, åtminstone övre delen av ansiktet, han får en djup argrynka mellan ögonbrynen men ser avkopplad ut i nedre halvan.

Dottern däremot, henne vill man bara snusa på, pussa på de goa kinderna och bara lägga huvudet intill henne och känna hur hon andas. Det är rent magiskt.


Duplo

Det är såna grejer man lite längtat efter, att dottern blivit så stor att man kan bygga duplo ihop. Har ni förresten sett legos nya "tjejprodukt" Friends? För tjejer kräver stora bitar och förre instruktioner, eller? Dessutom i rosa och figurerna, för 5-12-åringar, är rätt yppiga. Vet inte riktigt om de tänkt till riktigt där va?

Hur som helst är det ju svårt att lägga band på sig och inte styra upp leken och bygga riktiga hus, men man måste ju, jag kan ju redan det här, det är dottern som ska utveckla sina duplofärdigheter!

Annars skiftar vi mellan Pippi på pussel, bok och dvd, Bamse på pussel och dvd och så duplo. Och dottern har fått mig att högläsa ur Ekulfs katalog och berätta om mellanrumsborstar, tandtråd och tandborstar...


Brännhet

Dottern sov inne hos oss halva natten, med sin brännheta arm runt min hals, för hon ville kramas. Febern ligger konstant på nästan 39 grader men hon är rätt pigg, äter skorpor och tittar på Pippi. Jag har varit vaken sedan kl 05 allra minst, meddelat patienter att tiden måste avbokas, försökt få tag i min chef, gjort mig i ordning för att åka till jobbet ändå tillsammans med maken men det bidde inte så.

Snön har vräkt ner under natten, till alla sportlovsledigas lycka! Så här såg det ut här vid sextiden imorse:


Den där klumpen i halsen...

Jag trodd ärligt talat att jag var hårdare än jag i själva verket är. Trots att Jag lämnat dotter (hemma alltså, med maken) varje dag sedan december då jag på allvar började jobba igen, och trots att jag vet att hon kommer finna sig tillrätta med en gång bland barn och pedagoger kände jag den där klumpen röra sig upp och ner i halsen och ögonen nästan svämma över när vi var på infomöte på förskolan igår.

Jag trodde i min enfald att jag skulle vara okej med att lämna dottern där, på den nybyggda fina förskolan med alla sina temarum och välorganiserade pedagogik. Logiken säger självfallet att det kommer gå bra men helst av allt vill jag bli hemmamamma istället. Fast det stämmer ju inte heller när jag tänker efter, jag skulle bli vansinnig och känna att mitt intellekt förminskade och till slut inte skulle finnas alls. Jag njöt ju av att komma tillbaka till arbetslivet igen efter sjukskrivning och föräldraledighet.

Så det är väl bara att bita ihop och inse att jag inte kan hindra dottern från att gå från bebis till stor förskoletjej, klumpen får väl lösa sig med tiden...

Det dåliga samvetet

Jag har bekanta som är jättebra på att göra album, som har fullständigt ifyllda "Min första bok" till inte bara första barnet utan även andra.. Själv hade jag goda ambitioner när dottern var under tillverkning (i magen alltså), köpte en bok, började fylla i.. Och sedan tror jag luften gick ur mig. Men nu har jag faktiskt kommit igång, inte med någon bok utan kör med lösa ark där jag skriver upp de vanligaste orden hon använder sig av (och hur hon uttalar dem, roligt att kunna följa den språkliga utvecklingen månad för månad), vad hon hittar på för hyss, favoritmat, vad hon leker med osv, sådant som aldrig ens skulle rymmas i en bok! Det ser lite kluddigt ut men huvudsaken är ju att jag över huvud taget gör det. Nästa steg är att faktiskt göra ett fotoalbum (vilket var planen under semestern, men tiden försvann visst iväg på annat), där jag får ha Skrotmamman som god förebild... :)

Imorgon är det 18-månaderskontroll, första besöket på BVC i Tullinge och en sköterska som presenterade sig med sitt smeknamn. Är alltid lite nervös inför dessa kontroller, fastän jag vet att dottern är tidig i såväl tal som motoriskt så känns det som om man ska granskas ner till sömmar och atomer och i första hand finna fel istället för att uppmärksamma det som är positivt. Som när dottern matvägrade en vecka innan sin ettårsdag och vi nämnde att "hon drack i alla fall mjölk under den där veckan" och vi fick hör att barn absolut inte ska dricka mjölk, för det hämmar upptaget av järn. Vilket såklart inte var någon nyhet. Men hallå, om mjölk var det enda hon accepterade i mat- och dryckesväg under EN vecka, är det då inte bättre att ge barnet mjölk istället för att svälta henne..?

Så här en tid efteråt...

Ja nu är ju dottern 15 månader gammal men när jag läste det här inlägget hos Underbara Clara så minns jag så väl hur det var. Man skulle vara glad och tacksam, mest glad, hela tiden själaglad och överlycklig. Men det är ju en så oerhört stor omställning att bli förälder, mamma. Och vi hade det ju lite kämpigt innan, foglossningen från helvetet och ett år innan dess förlusten av en liten ängel (sådant är ju också rätt tabu att prata om). Det tog ca 6 månader efter förlossningen innan jag skrattade på riktigt för första gången.

Men nu är jag en lycklig mamma, nu när jag lärt känna den här underbara personen som är min dotter, den lilla obstinata skitungen som äter kritor, älskar hattar och halsdukar och som ger oss de underbaraste blötpussarna i världen!

Nyare inlägg
RSS 2.0