Home sweet home
Dottern sov hela flygresan, det här går ju bra tänkte jag. Men när vi skulle av planet började hon krångla, lyckades dock komma med bussen från Arlanda till Märsta utan större bekymmer. Men sedan... springa med dottern på höften, en väska över axeln, dotterns ryggsäck och en påse full med julklappar i handen PLUS en stor tung resväska... Dottern har nog lärt sig några nya fula ord ikväll, fast å andra sidan dränktes nog mycket av mitt muttrande av hennes skrik och gnäll. Efter ungefär en tredjedel av pendelresan kom dottern på att hon var törstig, jag hade inget vatten eftersom jag inte hunnit köpa något efter flygresan. Hon skrek och grät sedan i 30-40 minuter, ringde maken som fick kasta sig på cykeln (livsfarligt, halt och kallt) de 3,5 kilometrarna ner till centrum för att möta upp oss med en flaska vatten. Var rätt skönt att komma hem efter en sista bussresa på 15 minuter och bara sitta ner i lugn och ro sedan...
När ska någon uppfinna den där teleporten egentligen?
