Biggest loser Tullinge
Tänk, jag äter gott varje dag, min "träning" begränsar sig till promenader (och en och annan springtur genom centralen), och ändå går jag stadigt ner i vikt, ungefär ett halvkilo i veckan. Min enda uppoffring är att jag inte äter godis, kakor, pasta, potatis och ris, men när man ätit massor av smakrika grönsaker, goda gräddiga gratänger, ost och osockrade bär med grädde istället i ett par månader känns det inte det minsta som någon förlust. Sedan semestern har jag tappat 3 kilo och det är med förtjusning jag ser mina slimfit-byxor inte vara fullt lika slimmade längre - men än har jag en lång väg att gå. I den här takten kommer jag inte vara nere på målvikten förrän om ett år, men det kanske inte gör så mycket, har ju ingen direkt brådska...
I övrigt fortsätter vi på den snoriga vägen. Dottern vaknar tidigt, så jag har redan varit igång 2,5 timma, läser DN där det är ett reportage om en nigeriansk författare, vars stora bok jag har men inte läst, den är visst väldigt bra. Så när jag lyckats läsa ut "Hundraåringen som..." får jag väl ge mig i kast med den!
Inser hur bra det är med förskola. Läste någonstans (troligen DN) att för 30-40 år sedan så hade 10-15% av alla barn mellan 1-6 år barnomsorg, herregud. Hur orkade de? Nu vet jag ju att min kära mor var väldigt kreativ, vi lekte med trolldeg, ritade, var ute i skog och mark osv. Men folk i lägenhet? Folk utan egen trädgård? Dottern är väldigt intensiv och fastän hon är sjuk så ska det gärna hända saker hela tiden, och gör det inte det är hon rätt gnällig. Jag måste bara säga tack tack tack för att vi har en så fenomenal barnomsorg som tillåter vuxna göra det de är bättre på än att sysselsätta sina små telningar om dagarna!
Kommentarer
Trackback
