Det enda som hjälper...

Jaha, då är min 7-månaders en Netflix-junkie. Just nu är det bara det som fungerar, så vi ligger i sängen och ser på Nalle Puh, hon är SÅ trött men trots idoga försök att få henne att somna lyckas jag inte. Och alternativet till att se på Netflix är att ha en hysteriskt gråtande bebis som kan väcka hela grannskapet med sina vrål.

Själv var jag och tränade med T, passet var lite ösigare än vanligt, och jag var lite tröttare än vanligt, inte en toppenkpmbo med andra ord. Och så störde jag mig så mycket på en annan tjej, jag kan inte dra mig till minnes att jag sett henne tidigare. Den där typen som är solbränd, vältränad och ska stå längst fram för att visa hur duktig hon är. Men grejen var ju att hon inte kunde passet, och istället gjorde egna rörelser, vilket ställde till det för mig som var bakom henne och blev störd när jag försökte koordinera mina egna rörelser. Jag MÅSTE kolla ledaren hela tiden och om någon då har en egen takt och gör egna saker så kommer jag fel hela tiden, det var så störande att jag nästan gick därifrån efter halva passet. Men jag stannade, och körde till och med alla magövningar, vilket var jobbigt men kändes bra i magen (förut har jag känt starkt obehag i området för snittet). Handleden gör heller inte alls lika ont så nu hade jag ingen ursäkt längre, massor av armhävningar fick det bli!

Imorgon är det morgonpromenad som gäller igen, och börja skriva jobbansökningar. Var i kontakt med flera gamla arbetsgivare idag och fick klartecken från dem alla att använda dem som referenser. Bara att rulla igång projektet nu då...

Man vet att det är vår när man behöver solhatt, och kan rita på asfalten igen! Ingrid ritade Rapunzel med det långa håret...

Fröken nattuggla...



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0