Riktigt dålig planering
Igår fick jag plötsligt en släng av ryggskott, eller någon annan låsning i ländryggen. Ont gör det och jag går som en pensionär, bära barn är plågsamt. Lyckligtvis funkar det dels bra att ta vagnen i trappan, och nu när jag inte ammar mer än en gång per natt kan jag fläska på med lite starkare tabletter än Alvedon. Jag har fortfarande kvar tabletter som jag fick utskrivet för snittet tex. Har försökt gå för att få igång cirkulationen, tog en runda på över 6 km efter lämningen. Men jag tyckte liksom att vagnen kändes sned hela tiden. När jag kom hem och släppte min "rollator" insåg jag att det inte alls är något galet med vagnen, det är hela jag som är sned. Och bonusen på detta? Jag är ensam med barnen resten av veckan eftersom Mikael åker till Washington imorgon bitti (och sover över hos J inatt för att vara på rätt sida av stan i förhållande till Arlanda).
Ska testa att ta fram Wii Fit-brädan och köra lite yoga, det har fungerat förr och förhoppningsvis blir jag inte sämre åtminstone!
I eftermiddag ska vi ner till BVC, vår sköterska ringde och bokade in en snabbtid med oss. Inatt har det på sätt och vis gått bättre, den lilla banditen sov mellan ungefär 01.00 och 06.30 utan att vakna men från halv tio var det skrikcirkus här, hon nöp mig överallt, klöste på halsen, bröstet, ansiktet och armarna. Det gör riktigt ont, det är SVÅRT att känna sig ömsint och förstående under denna misshandel. Men man måste ju, ta ett djupt andetag, och fortsätta vagga, gosa, sjunga och truga på henne välling och vatten. Ammade en gång, runt halv ett, och nu på morgonen fick hon en smörgås. Ska bli intressant att se hur kurvan ser ut idag...
Skenet bedrar; det var inte alls så skönt som det såg ut att vara!
Den lilla banditen ligger i soffan och smular med smörgåsrån...
Kommentarer
Trackback
